Den egoism som kommer ur rädsla och ilska vann valet. De känslostyrda männen som saknar argument men är fulla av hat och "sunt förnuft" röstade höger och höger om höger, på SD som för 30 år sen var ett nazistiskt nationalistiskt parti. Och de som säger att Vänstern är lika farliga pga sitt kommunistiska förflutna kan ta och jämföra kommunismens grund i Marxismen, dess tankar om lika värde, inga hierarkier, makten och kapitalet åt folket, med Nazismens grund i Hitler och tankar om människor som raser och om den ariska rasens överlägsenhet mot alla andra. Kommunismen funkade inte, blodiga revolutioner där den totalitära makten störtades och byttes till en ny totalitär makt som lät folket svälta och inte tänka själv, som lät fängsla och tortera och mörda de som misstänktes ha en egen vilja. Men den kommunism VPK oförsvarligt naivt vurmade för var den om makten åt folket, inte den totalitära.
Så nu har partierna som tog bort 5000 vårdplatser senast de hade makten åter makten. De partier som bestämde att du bara kan vara sjuk en viss tid och sedan ska utförsäkras. De partier som tycker att det är rätt och riktigt att rika kan få bidrag till städ av sina hem, men vill sätta in ett bidragstak till de som är fattiga. De partier som gillar att våra skattepengar går ner i de miljardärers fickor som blivit just miljardärer på att ta ut vinster ur sina vård- och privatskole-företag. De partier som vill införa marknadshyror som gör att människor med viktiga arbeten inom vården och samhällsnyttan inte har råd att bo nära sina arbeten, utan får långa pendlingsavstånd. Dessa lallare har svenska folket valt.
Oron jag kände 2006, när högern vann, då jag fasande för det hårda samhälle som skulle komma ur den väg Sverige tog då. Oron idag är större, mer ogripbar, hur mycket värre ska vi bli, hur mycket hårdare kan vi bli? Har vi inte nått vår botten nu när vi valt ett rasistiskt parti till makten?
Idag var jag och såg ett samtal på ett museum. Han som pratade sa att det som gjorde att vi kunde bli människor var vår empati, inte Darwins starkaste överlever, utan just empatin, viljan att hjälpa fick oss att utvecklas. Hoppas vi hittar tillbaka till empatin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar