Mysan och jag möttes upp efter kl 19. Det var varmt och vi strosade in mot centrum. Jag sa att jag ska suga in så mycket sommar som möjligt och Mysan rusade mot en syren för att lukta på den. Vi gick in på bakgårdar . Så blev vår promenad. Ett sicksackande genom stan. In bakom de hus vi tyckte såg spännande ut. Kors och tvärs över gator och gårdar. Måsar, som flög hotfullt högljutt och nära, jagade oss bort från en gård. Vi gick upp i ett parkeringshus. Jag sa att jag varit där en gång förut, på Wheels, då när Mysan drog runt i en bandvagn med sina barn och sambo bland alla raggarbilar som cruisade runt runt.
Vissa bakgårdar väckte minnen och vi försökte förstå hur tiden går, hur den gått, hur något som känns nyss är 20 år bort. Hur teatern där vi lärde känna varann nu står öde. Vi gick in på bakgårdarna som omger den. Vi försökte känna saker. Greppa det som varit. Vi såg att lamporna i foajén lyste och undrade om de stått tända alla år sen lokalerna övergavs.
Vi pekade på hus vi ville bo i, Mysan högt upp badande i kvällssol, jag mot de lägenheter en bit ner med lummiga träd framför fönstren. Vi gick in bland de övergivna stallen som användes av K4 och som nu ska rivas. Vi tjöt: vi ska älska allt nytt och ska inte sakna allt gammalt som rivs!!! Mellan de gula träväggarna på de öde stallarna där solen tycktes studsa så ingen skugga fanns ville jag stoppa tiden, ville jag frysa stunden för att kunna ta fram den när som helst. En grå ledsen dag. Bara dyka tillbaka hit, dit. Stå där med Mysan och vara varm av kvällssolen och promenaden. Vi gick vidare mot Max. Mindes Taket som var en sunkig sommarkrog med en pool högts upp i ett parkeringshus. Vi beställde strips och shakes på Max. Satt och såg ut genom fönstren och sa till varann att tänk alla gånger vi suttit på Max och ätit och lyssnat på deras skvalmusik, alla år som åter gått.
När vi ätit gick vi vidare, nu var luften svalare och vi frös lite. Vi passerande ett hus som rivts och nu bara var ett omgärdat hål och vi såg på bilden av hur huset som ska byggas där ska se ut och den visade en fantasi med affärer och uteserveringar och evig sommar och folk som strosade förbi.
Öst på stan skildes vi åt. När jag passerande fönster som ännu nåddes av solen tänkte jag att där skulle Mysan bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar