NS KTF 996 Peggy March If You Loved Me

I den döende mobilen finns också bilder av Tyra, när det bara var hon och jag och hon var så himla liten.

I den döende mobilen finns bilder av Miss Jones som liten, när hon ännu bodde hos sin mamma.

Min mobil är snart helt slut, den har varit krångel i över ett år, sen förra sommaren, den vill hela tiden skicka sms men inte låta mig skriva dem, den raderar lite nr och ringer upp andra. Jag har vant mig vid dess krångel och gjort mig än med tanken att skaffa en ny. Och för att förbereda den på slutet så tömde jag den på alla bilder jag tagit under åren. Denna är från september 2007, från toaletten i min fina lägenhet på scharinsvägen där jag då bodde.

Sheree North Tiger dance

Paris Hilton & Fearne Cotton [Part 1]

Det här är mitt socker idag. Det är i program som detta jag så gärna, trött och stirrig, drunknar i just nu.

Alice Faye - This year's kisses

Så såg jag tillslut sista delen av Sergei Bondarchuks Kring och fred. Hur lång tid har det tagit, kanske ett år eller mer, men den är bland det vackraste jag sett.

Såg ut genom stora fönster, det var grått där ute, det regnade, spretiga lövlösa grenar på mörka träd, tunn is över en liten dam, folk som kom och gick. Jag fick den här känslan av dagen där ute, den känsla som denna Bruegel-målning ger.

Vintern har varit nära nu ett tag, solen slutade värma och bjöd på iskyla under sina dagar och molnen legat blöta och varmare över oss andra dar. Så kom isiga kristaller i luften, och la sig vitt och tunt och gnistrande över vägar. Och igår kom snön, blöt och tung från en gråvit kvällshimmel. Idag kan snön mycket väl töa och regna bort, idag ser det grått ut.

Efter mitt arbete i söndags gick jag förbi min syster Agnes arbete. Hon jobbar i en kiosk och där hängde jag med henne i kanske en halvtimma. Man kan köpa en förpackning lakritspipor där och lakritspipor är bland mina bästa godisarna. Det kom kunder, de flesta köper snus eller spelar på hästar, men när jag var där hämtade de ut sina vinster, och folk mellan 20-30 år köper bingolotter, det förvånade mig.

"How Little We Know" - To Have and Have Not (1944)

Tycker de är skitsnygga ihop. Imorgon kanske jag googlar och tar reda på om de var lyckliga tillsammans. Constance Bennett och Gilbert Roland.

Såg en film till. Imorse. Den hette Libeled Lady. Den var bra för att de pratade så där rappt som de gör i amerikanska 30-tals filmer, sen hade bilderna och kläderna och huden ett visst lyxigt svartvitt skimmer. Jag gillar också allt med Myrna Loy och william powell, de ihop är bra grejer. Men handlingen , den var nog hemsk, för det hela gick ut på att två män manipulerade två kvinnor för att få det de ville ha. Det ljögs och spelades och de två damerna fick gott försöka hänga med, extra synd var det om Jean Harlows karaktär, hon hade det tufft. Nåja, det hela är en komedi och det slutar typ gott.

Såg en film, den hette Il Giardino dei Finzi Contini, den var bra. För det var en stor trägård med ett palats i. Den låg i en stad men trädgården var så stor att det såg ut som landsbygd. Där bodde en rik judisk familj med två vemodiga barn, en son och en dotter. Nu var de nästan tjugu år eller mer, deras vänner cyklade dit och spelade tennis och en stor fläckig hund höll dem sällskap. Det var sommar och år 1938. Utanför hotade fascism och nazism och olycklig kärlek. Det är fint med filmer med cyklar i och rika olyckliga människor. Det är också fint med regn och tunna tenniskläder som blir blöta av regnet och visar hud och kropp. Särskilt fint är det med den där jätteträdgården och hunden och sommaridyllen och kriget som hotar, som de inte vet om, men alla vi som ser filmen vet.

pengarna är slut. På fredag kommer nya. Det är alltså bara onsdag och torsdag som detta toapapper ska räcka. Det kommer att gå bra.

En kokbok från 1979 specialiserad på hamburgare. Den skrattade jag och mamma åt idag.

I söndags tog Mysan och jag en promenad. Vi cyklade till Nydalasjön och gick runt den. På badplatsen satt folk i höstsolen på bänkar, längre bort, efter de små stugorna, grillade andra. Det joggades och promenerades runt oss. Vi såg en glänta som gnistrade av frost. Vi såg ner i sjöns vatten som tycktes ovanligt klart. Så hade vi gått runt och kommit till våra cyklar.

The Flirtations - Nothing But A Heartache

Det är kallt idag. Solen sken och vi frös. Det var först Kattis och jag, vi försökte hitta någonstans att fika, men fiken i stan var knökfulla så klart för så är lördagarna. Vi bestämde oss för att dra till västerslätt och Ullas kondis. Vi skildes åt för att hämta våra cyklar och då någon gång slöt Cecilia upp. Vi tre trampade i väg. Vi fikade och var glada, det kändes som klassiskt lördagshäng, kondis och vänner och kaffe och bakelser. Så var det på 50-talet, så är det nu. När vi for hemåt hade Kattis en fryspizza på pakethållaren, Cecilia och jag ölkorv i våra väskor, grejer vi köpt på Ican vägg i vägg med kondiset. Vi cyklade långsamt, i bredd, över pölar som frusit så det knastrade när isen knäcktes. En dyster svart luftballong svävade över oss, men den orkade jag inte fota.