Nu skypar jag. Vet inte riktigt varför, känns som jag missar syftet, för Victor i andra änden skriver, han ser på tv och facebookar. Jag ser på när han gör det. Vi säger inte mycket och jag vågar inte fråga om det är något jag ska göra, för tänk om det är så och så har jag missat göra det de senaste femtio minuterna. Nåja. Nu kallpratade vi en stund. Trevligt.

Joseph L. Mankiewicz regisserade filmen om dagarna, skrev manuset under övrig tid. Han fick injektioner av något slag för att klara det. En dag fanns det inte längre något fri plats att sticka nålen i, all hans hud var full av sprutärr.

Cleopatra filmades alltså på första manusutkastet, så går det sällan till, manus skrivs om flera gånger om. Men inte Cleopatras. Två filmer hade han tänkt sig, tre och en halv timme vardera. Den första om Cleopatra och Ceasar, den andra om Cleopatra och Markus Antonius. Men filmbolaget var rädd att Elizabeth Taylors och Richard Burtons romans skulle ta slut innan den andra filmen fått premiär, så de klippte ihop en fyra timmar lång film av de tänkta båda. Joseph var besviken och Liz kräktes av missnöje på London-premiären.

Min morgon. Den började så tidigt. Två timmar innan arbetet skulle börja försökte jag kliva upp, när jag råkat komma åt avstängningsknappen istället för snoozen hade jag inget val, risken att försova mig blev stor och jag drog på mig två lager kläder ovanpå nattskjortan. Så började min dag.

Nu fortsätter den.

Liz och Richards repliker i Cleopatra. De säger dem så bra. Högtravande meningar om kärlek större än livet blir sanna och vackra. Det här är en av mina favoriter, så jag önskar jag kunde göra så ni får höra Liz säga dem.

Förr såg bloggens bilder ofta ut så här. Som bilden nedan. Grynigt motljus. Så fint det var. Som en drömsk värld av vemod. Idag tog jag åter en sådan bild, framför gardinen med en grå dag där bakom. Men känslan infann sig inte, något saknas, kanske det drömska, kanske vemodet, kanske båda. Men mina bröst ser fina ut iaf.

Sov en bra natts sömn men känner mig trött. Har ätit kyckling och avocado, en knäckebrödmacka med smör. Nu kokar jag pasta. Ska äta pasta med gräddigsås innan arbetetskvällen som börjar 15:30.

Har lyssnat på Louis Armstrong. Bäst på skivan är hans Someday. Den får mig att vilja strutta.

Har slutat leta Catullus diktsamlingen, den jag köpte för ett år sen, den jag höll i för någon vecka sedan, den jag nu letat liggande på golv tittandes under mattor, under soffa och fåtölj, den jag lyft på saker efter, kollat bakom böcker i hög. Säkert ligger den här, mitt framme framför mig, så lätt att se om jag bara slappnade av. Den kan vara var som helst och idag letar jag inte.

Whitney Houston When You Believe HD

Fastnade i Whitney idag. Ville inte se och höra annat. Och så klart var jag tvungen och ringa Jossan och prata om det. Jossan är bäst att prata med när storheter går bort. Vi har delat tankar över Anna-Nicole Smith, Farrah Fawcett, Michael Jackson, Elizabeth Taylor,Amy Winehouse m.fl m.fl. Hon, liksom jag dyker ner i allt som går att komma över, alla intervjuer, filmsnuttar, sånger. Sen funderar vi, sörjer och pratar ut.

När jag kom hem efter arbetskvällen kröp Tyra upp i knät, miss jones rusade efter leksaker. Nu ligger Tyra en armlängd ifrån mig, som en liten boll och sover. Miss Jones sitter högt upp och ser rakt in i en vägg. Jag ska raka benen.

Cleopatra Enters Rome

När scenen togs, när Cleopatra dyker upp uppe på statyn, glömde statisterna sina roller och vrålade LIZ, LIZ, LIZ.

Kvällen rann mig ur händerna. Allt är ännu kvar att fixa. Den där disken. Den måste bort för jag behöver grejer ur den rena imorgon så jag orkar fixa frukost. Måste resa mig nu.

Förbannar att jag överlistat mig själv med att lämna plånboken hemma när jag gick mot min arbetskväll. Förbannar för att jag då inte kunde köpa, sött, sallt, fett och gott på vägen hem, det jag allra allra ALLRA helst vill ha just nu och visste då, när jag lämnade pengarna hemma.

så här såg jag ut tidigare idag, när jag överlistade mitt kvällsjag.

Ser Cleopatra. Igen. Skriver om den igen. Tycker den är fantastisk, men den sågades då när den kom och sågas än idag. Och det är ju överdrivet.

Liz har en jävla kemi med sina manliga motspelare, en sådan kemi jag ville se mellan Angelina och Brad i mr and mrs smith. Men de var så platta och här i Cleopatra ångar det. Liz och Richard föll för varann under inspelningen. Det är därför jag gör jämförelsen med Mr and Mrs SMith. Och förstår ni inte så är det för att ni inte kan er skvaller-historia. Nåja

Cleopatra alltså, vilken rulle! Och så lång. Massa timmar fyllda av extravaganser och åtrå och intriger. Liz gör entreer man själv skulle vilja få göra på återträffar med gamla klasskamrater typ. Hon glider in högst upp på en stor stor svart kattstaty, en sfinx. Klädd i guld, bärs ner av blanka slavar och bugar för ceasar. Hela den entren tar tio minuter film. Sen glider hon fram på ett skepp över ett alldeles grönt hav. Vackra flickor slänger rosor i vattnet och rosa rök stiger i luften, själv står Liz bakom draperier klädd i mörkt blått. Draperierna dras i sär och alla flämtar. Det här tar säkert också tio minuter film.

Richard burton är ångestfylld pga av sin åtrå till Liz Cleopatra, hans döda vän ceasars gamla flamma. Han dricker och gör bort sig, han är feg och dömd att gå under. Och Richard gör denna undergångsresa så vacker och attraktiv.

Cleaopatra alltså, jag säger det inge, vilken rulle!

Vill inte vakna om mornarna. Vill trycka magen mot madrassen och försvinna in i värmen från täcket och katterna. Inte för att jag är trött, men för att jag är orolig.

En gång skratta Jossan åt mig. Hon sa att jag såg ut att ha en skidoverall på mig. Jag stod i hennes hall i min pyjamas. Det finns något konstigt med detta minne, varför hade jag pyjamas på hos henne. Har aldrig sovit över där. Kanske är det en dröm.

Idag fick jag ett mycket roligt sms av Jossan iaf, appropå skidoverall, det löd:

"Vecka tio ska jag och familjen åka till en polsk skidort och ha skidsemester. Dom har björnar i burar som ska roa turisterna och två rostiga liftar från 60-talet. Hotellet heter hej lenin. Din drömsemester Jana, inte sant?"

Så fantastiskt det lät, björnar i burar för att roa, som något en galen 1800-tals kung kunnat ha i sina försök till sagoland, bland de gotiska slotten, svanar i dammar och grottor i berg. Björnar i burar och kanske kringresande zigenare som spelar tamburin. Och på det ett äkta tungt öststatsfunkis hotell döpt efter revolutionens ledare. Så lät det. Men det var inte sant. Hon skojade. Det som är sant är semestern på den polska skidorten. Och bra är väl det, björnar ska inte vara i bur.

Fiesta - Rumba

Blev bjuden på middag idag av vänner. Vi åt en bit av detta lår som är från en hjort. Vi drack alkoholfritt bubbel och ramlösa. Två av barnen bråkade om fjärrkontrollen, en ville se Ponny-akuten, den andre inte. Någon timme senare hade barnen pyjamas på och jag gick hem. Det var en bra kväll.

Det är kallt ute nu och jag har lite is på insidan av fönstren.

i veckan no3

Skulle ha tvättat den kvällen. Men det blev middag, korv och kycklinglever, det blev surkål, hemma hos Monika. Vi tog oss över en isande kall och tyst älv. Vi åt. Sen frös jag så jag skakade. Vi kröp ner i soffan, under varma filtar, vi läste modemagasin, det samlades en hög av dem mellan oss, en hög som flyttades ner på golvet när vi inte längre fick plats. Jag återfick värmen och vi lyssnade på radions stil i p1.

i veckan no2

Gick för att säga farväl till Kattis. Hon flyttar till Madrid i två månader. Hon tvättade så vi var mycket i tvättstugan. Vi drack också té och jag åt många salta pumpakärnor.

i veckan no1

Det var Juristernas dag på universitetet. Jossan representerade skatteverket och jag besökte Jossan. Vi tog en kaffe och såg på ungdommen, vi gick ut och andades frisk kall luft och såg solen. Jossan gick tillbaka till att representera och jag gick vidare.

Köpte en ny tröja igår. Den fick mig att tänka på den här bloggen.