Fotar vintern med min frusna hand. Ställer ner den fulla matkassen, letar reda på kameran, samma procedur med jämna mellanrum, tänker att varje bild ska bli den sista. Möter folk som pratar alla de språk, tyska, knaglig engelska, persiska, franska, något kinesiskt språk, m.m. Alla strömmar de från universitetet. I mörkret. I par. Där går jag i motsatt håll som en turist i min egna vana vinter helt häpen över något de inte verkar se.

Burt Bacharach Orchestra Feat Tony Middleton - My Little Red Book (1965)

Hade en dröm, en plan på ett sådant barr. Ett halvår och lite till senare, sitter jag först helt ovetandes om att frisyrplanen blivit sann. Men narcissisten i mig läser idag gamla inlägg i min egen blogg och där finns den, kellys frippa.

Det finns något dåligt över denna dag. Något smått pyrande. Så att känslan aldrig blir bra. Obetydligheter som gått fel. Hoppas på någon slags räddande förströelse.

Är man inte blond blir det inte Marilyn. Är man inte mörk brunett blir det inte Ava. Är man som jag, något mittemellan blir det lite hemmafru. Glamorn bara dog. Jag syftar på lockarna i barret.

Det var en fin tyst dag, snön föll tidigare och mormor och jag drack kanske den här julens sista glögg.

Mormor Hillevi idag. Mycket snygg. Bad henne sitta still för stilla är hon aldrig, hon pratar jämt och vrider på huvudet. Och på bild blir hon då alltid i rörelseoskärpa.

Lyssnar på Don Giovanni. Leporello sjunger om hur många kvinns Don Giovanni haft, alla namn i hans lilla bok sjungs upp. Tycker bäst om det stycket, och när Don Giovanni störtar ner i helvetet eller vad han gör. En röst ljuder DOOOON GIIIOVAAAANNII. Senare låter Don Giovanni bara AAAAAAAAH och musiken mullrar. Alla blir glada, sjunger glatt, för när förföraren dött känner sig de som hamnat under hans spell fria. Det tycker jag är bra.

Äter frukost. Dricker té som drog i 20 min. typ.

En gång ska jag ha ett rum så här rött. Där ska jag vara ibland, posera. Ett rött rum att posera i. Det vore skoj.

Igår fikade vi. Det var en vacker dag som såg alldeles mjuk ut. Jag hade valt ett ställe utan fönster ut. Lite av en miss. När timmar gått, när vi fikat klart, var det mörkt ute och en dramatisk måne lyste bakom moln.

Vill ha röda läppar, olika peruker, flor och solglasögon. Klädd i svart eller vitt. Så känns det när jag ser Brigitte Nielsen i Snuten i Hollywood II.

Idag handlade jag på en annan Ica, en som inte är närmast. Andra Icor är så bra, där kan man köpa god ost och bra film, som denna Morbier och Snuten i Hollywood II.

Hemma igen. Hungrig i mjuka kläder. Ska somna nerbäddad i min säng, med en kudde för magen. Så är planen för resten av dagen.

varför får jag inte sova. Sömnlösa nätter. Och denna morgon får jag inte somna, för denna morgon ska jag gå till arbetet.

Idag var första riktiga vinterdagen. Var så sur, sen klev jag ut, och all surhet for bort. Gick mot jobbet, klockan var tre på eftermiddagen och allt var blått, allt utom gatljusen som verkade än mer gula. När jag gick hem, några timmar senare, var det inte blått längre, då hade natthimlen kommit.

Igår. Väntade på bussen på vasaplan. Bussar kom. In rullande på vasaplan. Men vår buss kom inte. Vi stod där väntandes. En man var sur. Vi andra tysta. Så stannar en buss med fel nr, vi dras till den hoppfullt. Hoppas att 75 innertavle ska bytas till 9 carlshöjd. Men busschauffören kommer ut och säger att all trafik är inställd. I två timmar.

När jag går från vasaplan är det trångt med bussar, folk strömmar ur dem, vissa bussar står tomma och mörka. Jag går till mormor, vi ringer mamma som ska få komma och hämta oss. Mormor och jag planerar glögg, men så säger mamma att hon är på väg. Vi häller tillbaka glöggen i flaskan, klär på oss. Står under en droppande björk. Vi fryser. Tillslut kommer mamma och vi åker för att fira min syster Agnes artonårsdag.

Mormor vägrar vara stilla på kort.