dimma

sov inte mycket i natt, vred och vände mig, sen har inget funkat, slintit med orden, inte vetat vad jag sagt, svettats, haft en grumlig känsla. Nu stirrar jag bara och ljuset studsar mot huset mittemot och in hos mig, det är alldeles vitt och starkt.

Tänker på syrenerna i kylen, de jag skulle pröva att kandera, men nu har de legat där sen i lördags.

Hade sidentopp idag. Det var vad min trötta hjärna valde klockan 06:00 imorse. Den fick hänga på galge medans jag jobbade i arbetskläderna. Med den prydligt instoppad i jeansen, men en varm kofta över trevade jag mig mot stan när arbetet var över. Såg en flamma från förr på en uteservering. Såg att han såg mig. Hoppades mina bröst rörde sig lagom under sidenet, hoppades att det fanns volym på håret, hoppades jag inte catwalkade fram mekaniskt. Han såg så liten ut, späd, så ung. Vi hälsade inte.

herrpyjamasen min

Sover i en herrpyjamas storlek XL. Allt började med en bild, en bild i ett filmlexikon jag bläddrade i som barn. På bilden låg veronica lake med blonda lockar ner fallna i ansiktet. Under stod det: veronica lake i Rene claires farlig som synden. På den tiden, i mellanstadiet drömde jag om en sjukdom som skulle förvandla mitt ansikte, mitt hår till hennes.

Så kom högstadiet. Under någon lektion lästes en novell, eller om det var ett kapitel ur en roman, minns inte vad alls, minns bara att det beskrevs hur Veronica Lake, på en film duk i ett ruinernas London, satt på en säng i en herr pyjamas.

Jag lärde mig mer under åren som gick. Filmen som hade den svenska titeln Farlig som synden hette i orginal I married a witch. Jag lärde mig om miss lake och hennes korta karriär. Om den blonda hårmanen, om luggen som föll framför det ena ögat, om hur hon bytte frisyr och stjärnan dalade. Om alkhol och skandalen när hon upptäcktes jobba som barvärdinna på en sylta i New York tio år efter att ha varit en av de största. Jag lärde mig att hon var kort, lite över 1,50 m. Jag försökte förstå vad hon dog av ca 50 år gammal, ingen visste riktigt när hon var född, om det var 1919 eller 1922, men dog gjorde hon tidigt 70-tal.

började se hennes filmer, köpte de som gick att köpa. Det är bara något år sen det startade. Nu äger jag alla de filmer som finns utgivna i sverige. Men I married a witch, den fanns inte.

Men en natt, en natt då jag jobbade, då hittade jag den. Dyr, dyrare än vad jag då hade riktigt råd med. ja, ingen galen summa, men kanske 300kr, och det för en film jag inte sett. Men jag köpte den. Min puls slog. Och jag väntade i dagar. I veckor. Så kom den efter en väntan som gått över i besvikelse över att jag nog aldrig skulle få se den.

Om den var bra? Jo, jag älskade den, jag såg om den dagen efter, jag såg den igen med mina systrar, med vänner, sen igen själv. Den är bara en vanlig charmig komedi, typisk för sin tid, men i mina ögon så underbar och anledningen till att jag redan år innan jag sett den sovit i herrpyjamas, allt för att jag hört, läst att hon, veronica lake, hade en på sig i I married a witch.

frukosten

huvudet var inte med mig igår, glömde bort att handla mjölk och flingor, så det blir välling och te till frukost. Har en stadigare lunch med mig till jobbet, kyckling och kokta morötter och potatis . . .

midnatt

tror det är som ljusast i natt, bakom mina gardiner är allt dunkelt, det blänker till från en paljettbeströdd klänning, en katt sveper förbi och från bakhåll attakerar mina bara ben med mjuka tassar, i sängen ligger boken jag läst lite slött de senaste dagarna och utanför är det ljust.

samtalsämnen

Har vissa samtalsämnen jag verkligen går igång på, ett är namedropping av forna filmstjärnor, alltså det skulle jag kunna syssla med i evigheter, bara nämna dem, att de är fina och vackra och så, sen vidare till nästa stjärna.

Men ett annat ämne jag verkligen älskar att samtala om, fast samtala kanske är fel ord, det brukar mest blir jag som prisar, är mitt högra bröst. Det är så som jag önskar det vänstra såg ut, åh, så fint, litet, runt åt alla håll, lagom bounce. Men för att verka lite ödmjuk kanske jag fört in samtalet lite mycket på det felande bröstet, det lilla inte så runda vänstra, det utan bounce. Därför brukar vännen, eller på grund av att samtalet kanske är ointressant för henne/honom, sätta punkt på monologen med prat om platiskoperation av de båda små.

delar av mitt ansikte

en frans från förr

när jag damsög hittade jag en lösögonfrans. En oanvänd. Hur hade den hamnat på mitt golv? Minns inte sist jag använde en. Förr så använde jag lösfraller ofta, varje helg, varje fest. Men nu är festerna få och lösögonfrallerna färre. Men här låg den. Och jag damsuger varannan dag, pga av katterna, utan dam skulle jag nog aldrig damsuga. Men mitt på golvet, mitt i rummet. En avklippt, raskt friserad lösögonfrans

Men minnen kom, minnen från festnätter med vippade ögonlock, och festbilder råkte fram. Som en glömd Norma Desmond, filmstjärnan begravd i det förflutan i filmen sunset blv, satt jag här, såg på bilderna, mindes vännerna, mindes vin och soda smaken, mindes kyssar, svett och dans. Det kändes långt borta, mest kanske för att jag ville känna det så, låta mig vara sentimental och förgången. Nåt sånt . . .typ.

vackra

igår såg jag bilder på anna held, hade sett the great ziegfeld i vilken Lousie Rainer spelade Anna Held. Googlade och möttes av hennes bild som slog ner i magen på mig. Sånt händer mig ibland, vissa utseenden berör eller tjusar eller vad de gör. Men hur det nu är känns de i magen.

en annan som berör mig så är Gary Cooper, men där bygger det mycket på hans röst, hur han rör sig, så som jag sett honom i filmer. Han tar i magen, väcker ett pirr, men om jag bara sett en bild av honom, utan hans filmpersona, hade det nog inte kännts.
Hans sexapeal i filmer som Marocko, Deseire, där han är ung med dimmig blick och klar mörk röst. Eller hur han och Audrey berör, får mig att le fånigt, i Love in the afternoon. Synd att coop gjorde så många västerns. . .

my bookstore

den finns en bänk i mitt hem, en bänk där böcker ligger travade i högar, när jag ser den travplatsen går det ilningar av välbehag genom mig. för andra kanske den inte ser mycket ut, kanske ser den till och med ut som oreda, men för mig ser den smart ut, bohemisk och smart ut. Som om jag vore intelektuell, ett ord jag har svårt att stava till. Som om ett antikvariat eller en hipp bokaffär smitit in och byggt bo bland mig och mitt. På bilderna ser ni min kopia, min katt, ni ser också ett orginal, en cool bookstore, a cool cat, kanske var det antikvariat. se inte för noga, inte på böckerna, ett korsordslexikon, ett antal katt- och hundböcker, modemagasin - om än dyra, i travar bland mer creddig litt.

en artonåring

en av mina systrar fyllde arton idag. det firades inte stort, vi firar nog inget stort i våran familj, det sitter som inte i oss. men vi åt tårta, vi åt mat, vi löste melodikrysset, vi såg regnet genom fönstret och frös. jag frös i alla fall. fönstren hölls på glänt för att suga ut dålig luft som fick mamma att hosta. fick låna en hood och en filt.

när dagens artonåring föddes hade hon svart hår, håret växte även svart på hennes lilla rygg och hon hade en sur uppsyn med mörka ögon och bekymrad panna. Idag är hon blond och ljuv, ler och tindar. hon dansar vilket kanske är anledningen till hennes beskymmersfria uppenbarelse. allt det dära fysiska, med träning och sånt, skapar säkert ett sunt sinne.

på väg till firandet, gick jag över en väg, en buss passerade och jag blev plötsligt medveten om mig själv. jag posade. jag vred på huvudet, särade lite på läpparna, gjorde medvetna rörelser, som farrah i charlies angels introt, eller de andra änglarna. när jag insåg min medvetenhet, blev jag lite generad, lite road och nog ganska pepp på att fortsätta posa in real life.

en sommarnatt

rain

Lyssnat på rudy vallee. Lyssnat på hans rain. Började lyssna på rudy på grund av Joe E Browns millionär i Some Like It Hot, han som bjuder ut Jack Lemmon till yatchen med lockande ord om de senaste Rudy vallee skivorna. Också fastnat för vagabond lover. Finns en klagan hans röst, något återhållet också.

Blev grå idag, bara grå kläder, fotade mig, med största allvar. Gjorde ett försök till leende, till lekfullhet, avslappnat. Men något sådant fanns inte hos mig idag. Bara tunga mungipor och uppspärrade ögon. Kanske är jag trött.

Gick över ängarna, gick ut till en djuraffär, köpte kattmat, fyra kilo, köpte en kruka på rödakorsets affär, och en kudde. Regnet kom. Paraplyet fälldes upp och sen släpade jag med både krukan- och kuddpåsen och kattmaten i en hand. Är fortfarande öm i armen. Bytte arm, men en arm tog mer stryk än den andra.

Såg en vit gås, blåa ögon omgivna av rosa kanter. Mötte gåsen även på vägen hem, då fräste den högt och viftade med sin tunga. Jag skyndade på mina tunga steg.