Älskar november, älskar snölösa varma novembermånader. Det finns något fantasieggande i mörkret och de kala träden, något medeltida, något gotiskt, något mycket romantiskt. Det här är bilder från förra helgen, från Frösön.

Jag dagdrömmer mycket nu, går knappt ut, ser film på film, läser i en bok, ringer Johannes och arbetar. Det är mina dagar, som en slags paus från förverkligande och sådant dagdrömmarna handlar om. Idag gjorde jag mig extra tjusig, en eyeliner så lång att ögat inte räckte till, kanske gjorde jag det för att jag skulle träffa Lotta och sedan systrarna, men mest gjorde jag det för att bli fin och bryta mitt utseendeslaffs.

Det är morgon, dricker té, åt nyss frukost, ska hämta tandborsten och sen gå till arbetet. Jag promenerar nu, inte cyklar, cykeln fick punka och så trodde jag vintern var på väg, cykeln hamna i förrådet och vintern uteblev. Nåja. Kanske kommer snön imorgon, eller i övermorgon eller dagen efter det. Den där punkan kommer jag inte lämna in för lagning förrän till våren.

Var hos pappa i östersund i helgen. Jämtland är smått magiskt och resan dit, med tåg, längs med ljungans strandkant var också smått magisk. Förr åkte jag buss genom västerbottens inland, genom granskog och åter granskog, till Dorotea där bussen svängde söderut. Nu blev det tåg till Sundsvall och sedan ett annat tåg rakt västerut till Östersund. En gång i tiden bodde jag längs den tåglinjen, gick folkhögskola i Fränsta. Så genom fönstren såg jag hus passera, hus jag glömt men nu mindes. Blev sentimental och sms:ade Carolina, sen sov jag en stund och vaknade till i Bräcke av att tåget var fullt av nypåstigna. Vi fotade mycket i helgen, pappa, min syster Sanna och jag. I söndags träffade vi en pointer, den fläckiga hunden, den sprang på en åker ute på frösön och luktade efter gödsel, dens ägare gjorde övningar och hade en visselpipa tillhands. De två, damen och hennes hund, såg ut att tycka mycket om varandra. Nu fantiserar jag om en stuga att vara i om somrarna, en i jämtland, på dess gröna kullar, vid dess kalla vatten. Det vore toppen.

En sådan bra dag, en dag då kameran måste ha legat hemma för i min väska fann jag den inte. Dagen bjöd på smörgåstårta, en som jag och Monika delade på, vi satt på Ullas kondis på Östra station, solen gick ner utanför alla stora glas, och himlen var tjusig och grann, sen åt vi lite hamburgare på max vid E4, man fick gå utanför själva restaurangen och där fann man personalen i en vagn där de stod och lagade burgare och friterade pommes. Vi har fotat mode och det har varit strul, kameror som inte var bra var det största och jobbigaste strulet, eller jobbigt var det inte, för vi fick äta gott och hänga i flera timmar.

Har sådana dagar när jag inte riktigt vaknar, då jag inte kommunicerar eller gör något särskilt, jobbar kvällarna, tar mig till arbetet, vaknar till någon gång efter arbetet är slut, då funkar tungan och tanken, då kan jag göra mig lite mer förstådd.

NS KTF 996 Peggy March If You Loved Me

I den döende mobilen finns också bilder av Tyra, när det bara var hon och jag och hon var så himla liten.

I den döende mobilen finns bilder av Miss Jones som liten, när hon ännu bodde hos sin mamma.

Min mobil är snart helt slut, den har varit krångel i över ett år, sen förra sommaren, den vill hela tiden skicka sms men inte låta mig skriva dem, den raderar lite nr och ringer upp andra. Jag har vant mig vid dess krångel och gjort mig än med tanken att skaffa en ny. Och för att förbereda den på slutet så tömde jag den på alla bilder jag tagit under åren. Denna är från september 2007, från toaletten i min fina lägenhet på scharinsvägen där jag då bodde.

Sheree North Tiger dance

Paris Hilton & Fearne Cotton [Part 1]

Det här är mitt socker idag. Det är i program som detta jag så gärna, trött och stirrig, drunknar i just nu.

Alice Faye - This year's kisses

Så såg jag tillslut sista delen av Sergei Bondarchuks Kring och fred. Hur lång tid har det tagit, kanske ett år eller mer, men den är bland det vackraste jag sett.

Såg ut genom stora fönster, det var grått där ute, det regnade, spretiga lövlösa grenar på mörka träd, tunn is över en liten dam, folk som kom och gick. Jag fick den här känslan av dagen där ute, den känsla som denna Bruegel-målning ger.

Vintern har varit nära nu ett tag, solen slutade värma och bjöd på iskyla under sina dagar och molnen legat blöta och varmare över oss andra dar. Så kom isiga kristaller i luften, och la sig vitt och tunt och gnistrande över vägar. Och igår kom snön, blöt och tung från en gråvit kvällshimmel. Idag kan snön mycket väl töa och regna bort, idag ser det grått ut.

Efter mitt arbete i söndags gick jag förbi min syster Agnes arbete. Hon jobbar i en kiosk och där hängde jag med henne i kanske en halvtimma. Man kan köpa en förpackning lakritspipor där och lakritspipor är bland mina bästa godisarna. Det kom kunder, de flesta köper snus eller spelar på hästar, men när jag var där hämtade de ut sina vinster, och folk mellan 20-30 år köper bingolotter, det förvånade mig.

"How Little We Know" - To Have and Have Not (1944)

Tycker de är skitsnygga ihop. Imorgon kanske jag googlar och tar reda på om de var lyckliga tillsammans. Constance Bennett och Gilbert Roland.

Såg en film till. Imorse. Den hette Libeled Lady. Den var bra för att de pratade så där rappt som de gör i amerikanska 30-tals filmer, sen hade bilderna och kläderna och huden ett visst lyxigt svartvitt skimmer. Jag gillar också allt med Myrna Loy och william powell, de ihop är bra grejer. Men handlingen , den var nog hemsk, för det hela gick ut på att två män manipulerade två kvinnor för att få det de ville ha. Det ljögs och spelades och de två damerna fick gott försöka hänga med, extra synd var det om Jean Harlows karaktär, hon hade det tufft. Nåja, det hela är en komedi och det slutar typ gott.