Det var i förra veckan jag tog bussen upp till Norrbotten. För bara några timmar mer än två dygn i Carolinas familjs stuga. Carolina och Pär mötte i Kalix, där åt vi glass, där handlade vi en burk surströmming på ICA Drugstore, en Ica trång med långa öppettider (06:00-23:00 tror jag), så nära det stora Coop, men med en kassörska som tycktes dansa fastän hon inte gjorde det.

Sen åkte vi iväg. I bilen mot Pålänge, genom Pålänge och så över en bondgårds gård, ner mot ett hus, blått med välskött gräsmatta, nymålade blanka små uthus och inget verkade begripligt med det jag trodde Carolinas familj var. Men det fanns en nästan igenvuxen väg och när vi svängde in på den blev allt begripligt igen. Pär gick före, drog bort grenar så bilen kunde komma fram. Vi parkerade i en glänta, följde en stig och kom till huset. Ett litet hus. Jag såg igenom det, genom fönstren och ut på andra sidan. Där fanns björkar och gräs, inte klippt gräs utan ängsgräs och blommor och havet låg runt om udden, så nära inpå.

Carolinas mormor och mormoderns tvillingsyster har varsin stuga på varsin udde. Carolinas mormor bland björkar, den andra familjens på en udde bland enar och spöklika tallar, dit tar man sig på längre stigar och spångar. De båda systrarna köpte markerna på 50-talet, flyttade dit varsin kyrkstuga från Kalix. Den ena byggdes ut med ett rum, den jag var i. I den fanns ett sovrum, vi sov fyra i det, ett litet kök, en farstu som luktade tjära och bränt, och så ett vardagsrum. Den regniga kvällen spelade vi fia med knuff där, vi la pussel på dess golv, vi hörde regnet mot taket och såg ut i skogen och över havet.

Diana Ross - Chain Reaction

Hur många gånger kan jag lyssna på en låt i rad. Fler än tio iaf.

Såg en film om chanel och Stravinsky, den har satt sina spår i mina kläder. Filmen var inge bra, en sak gillade jag, eller kände igen mig i, det var den bedragna fru Stravinsky som kände en rutten doft från sin kropps ensamhet. Typ så har jag känt. Inte i sommar, inte på ett tag, för det har varit/är en glad tid, men förr, nyss.

Har börjat gilla utedass. Nu har jag inte upplevt dem i extrem vinterkyla utan bara under lättjefulla sommar dagar. Har inte heller behövt ta hand om dem, hur nu utedass tas om hand.

Åkte buss från norrbotten, klev på i kalix, i Lule började bussen fyllas av festglada ungdommar på väg till trästock, i Pite klev det på fler, det luktade parfym, plattångat hår yrde, ölburkar rullade längs fötterna, jag var inte en del av dem, jag såg bara ut genom fönstret på norrbotten som svepte förbi. I Skellefte steg de av, en lång paus, sen fylldes bussen knappt på. Få var vi som åkte in i den mörknande natten mot ume.

Någon spelade ett spel, dess blippande var det som hördes, jag kliade myggbitna ben och armar, det blev mörkare kring oss, skymningen lämnade vi bakom oss som ett glödande streck och klockan 00:40 klev jag av i ett blådunkel utanför NUS.

Joan Didion - Utseendemässigt är hon nog min favoritförfattare, vackrare finns knappt.

Dietrich var så snyggt klädd i något jag såg om henne. Nu försöker jag klä mig likadant.

Igår vid nio kom jag tillbaka till stan. Jeanette hade varit på samma buss som jag men vi hade missat varandra, eller vi hade sett varandra men inte varit säkra på om vi kände den andra. Så kom Kattis farande för att möta mig och kvällshimlen var rosa och mjuk och varm och ljus. Kattis och jag cyklade ner till centrum, där köpte jag krubb som jag åt i en park. Vi strosade och satte oss nedanför kyrkan. Det var liv i staden och jag var glad. Just före 23 skildes vi åt och jag cyklade hem längs grönskande öde gator.

Ur Allt om min mamma.

Dagar i stan. Häng med systrarna en kväll, en röd natt, en solig dag i parken med Kattis som vägrade låta sig fotas, en ny dag, regn och lunch med Leopold, hämta ut tågbiljett hos syster Agnes på kiosken hon jobbar i, möta upp Kattis för kaffe på BC och få sällskap av syster Signe innan och efter hennes arbetskväll. Pratat musik, låtar som denna och denna och denna och denna och denna.

Och darn. Bilderna kom i fel ordning.

Bobby Vee - "The Night Has A Thousand Eyes" - ORIGINAL VIDEO

Jag blir så jädra snygg underifrån. Min vinkel liksom. Får mer rumpa och nättare axlar. Sen är webbcammen så snäll, så suddig, liksom, jag ser slät och mjuk ut. För så här ser inte verkligheten ut. Mer som ett utmärglat T är min form. Hyn är lite rödprickig och blåvit. Rödprickig för att att jag har håriga ben med jävligt känslig hud under håret. Och blåvit för att jag saknar pigment. Under en stark sol kommer jag inte till min rätt. Och stark sol brukar höra stranden till och där har man badkläder. Så jag hoppades på denna baddräkt. Den skulle göra mig glammig va. Men den skär in och jag kommer behöva rätta till den och rätt upp i stjärten börjar den dra när jag sätter mig. Ja . . . det var som lite tråkigt. Men där kommer jag sitta under solen i min skinande blekhet, osminkad med trötthet och porer och ådror på armar och fötter och med baddräkten obekvämt kring min kropp. Så denna bild, den är bara ljug. Tyvärr.

sommarvyerna

Har varit borta en del nu. Har varit i vacker natur. Så där vacker att jag inte vet hur jag ska ta in den, hur jag ska hantera känslan av att se den. Typ så har det varit och det är ju underbart. Det är Docksta och Vargträsk. Höga kusten och södra lappland. Kust och inland. Och så klart alldeles magiskt.

dagens

Idag klädde jag mig som Nana i den här videon. Hade glasögonen, hade den vita kavajen, men hade rött som accentfärg istället för det svarta Nana bär. Kände mig rysligt snygg. Imorgon ska jag klä mig åter i de kläderna, fota och visa här, för er mina just nu väldans få läsare.

förresten har jag hamnat på den här bloggen igen, vilket alltid är toppen för det är verkligen toppen att bli fotad av någon så jädra toppen duktig som Jenni.