fredag 10 februari 2012

Kvällen rann mig ur händerna. Allt är ännu kvar att fixa. Den där disken. Den måste bort för jag behöver grejer ur den rena imorgon så jag orkar fixa frukost. Måste resa mig nu.

Förbannar att jag överlistat mig själv med att lämna plånboken hemma när jag gick mot min arbetskväll. Förbannar för att jag då inte kunde köpa, sött, sallt, fett och gott på vägen hem, det jag allra allra ALLRA helst vill ha just nu och visste då, när jag lämnade pengarna hemma.

så här såg jag ut tidigare idag, när jag överlistade mitt kvällsjag.
Ser Cleopatra. Igen. Skriver om den igen. Tycker den är fantastisk, men den sågades då när den kom och sågas än idag. Och det är ju överdrivet.

Liz har en jävla kemi med sina manliga motspelare, en sådan kemi jag ville se mellan Angelina och Brad i mr and mrs smith. Men de var så platta och här i Cleopatra ångar det. Liz och Richard föll för varann under inspelningen. Det är därför jag gör jämförelsen med Mr and Mrs SMith. Och förstår ni inte så är det för att ni inte kan er skvaller-historia. Nåja

Cleopatra alltså, vilken rulle! Och så lång. Massa timmar fyllda av extravaganser och åtrå och intriger. Liz gör entreer man själv skulle vilja få göra på återträffar med gamla klasskamrater typ. Hon glider in högst upp på en stor stor svart kattstaty, en sfinx. Klädd i guld, bärs ner av blanka slavar och bugar för ceasar. Hela den entren tar tio minuter film. Sen glider hon fram på ett skepp över ett alldeles grönt hav. Vackra flickor slänger rosor i vattnet och rosa rök stiger i luften, själv står Liz bakom draperier klädd i mörkt blått. Draperierna dras i sär och alla flämtar. Det här tar säkert också tio minuter film.

Richard burton är ångestfylld pga av sin åtrå till Liz Cleopatra, hans döda vän ceasars gamla flamma. Han dricker och gör bort sig, han är feg och dömd att gå under. Och Richard gör denna undergångsresa så vacker och attraktiv.

Cleaopatra alltså, jag säger det inge, vilken rulle!

torsdag 9 februari 2012

Vill inte vakna om mornarna. Vill trycka magen mot madrassen och försvinna in i värmen från täcket och katterna. Inte för att jag är trött, men för att jag är orolig.

tisdag 7 februari 2012

En gång skratta Jossan åt mig. Hon sa att jag såg ut att ha en skidoverall på mig. Jag stod i hennes hall i min pyjamas. Det finns något konstigt med detta minne, varför hade jag pyjamas på hos henne. Har aldrig sovit över där. Kanske är det en dröm.

Idag fick jag ett mycket roligt sms av Jossan iaf, appropå skidoverall, det löd:

"Vecka tio ska jag och familjen åka till en polsk skidort och ha skidsemester. Dom har björnar i burar som ska roa turisterna och två rostiga liftar från 60-talet. Hotellet heter hej lenin. Din drömsemester Jana, inte sant?"

Så fantastiskt det lät, björnar i burar för att roa, som något en galen 1800-tals kung kunnat ha i sina försök till sagoland, bland de gotiska slotten, svanar i dammar och grottor i berg. Björnar i burar och kanske kringresande zigenare som spelar tamburin. Och på det ett äkta tungt öststatsfunkis hotell döpt efter revolutionens ledare. Så lät det. Men det var inte sant. Hon skojade. Det som är sant är semestern på den polska skidorten. Och bra är väl det, björnar ska inte vara i bur.

Fiesta - Rumba

söndag 5 februari 2012

Blev bjuden på middag idag av vänner. Vi åt en bit av detta lår som är från en hjort. Vi drack alkoholfritt bubbel och ramlösa. Två av barnen bråkade om fjärrkontrollen, en ville se Ponny-akuten, den andre inte. Någon timme senare hade barnen pyjamas på och jag gick hem. Det var en bra kväll.

Det är kallt ute nu och jag har lite is på insidan av fönstren.

i veckan no3

Skulle ha tvättat den kvällen. Men det blev middag, korv och kycklinglever, det blev surkål, hemma hos Monika. Vi tog oss över en isande kall och tyst älv. Vi åt. Sen frös jag så jag skakade. Vi kröp ner i soffan, under varma filtar, vi läste modemagasin, det samlades en hög av dem mellan oss, en hög som flyttades ner på golvet när vi inte längre fick plats. Jag återfick värmen och vi lyssnade på radions stil i p1.





i veckan no2

Gick för att säga farväl till Kattis. Hon flyttar till Madrid i två månader. Hon tvättade så vi var mycket i tvättstugan. Vi drack också té och jag åt många salta pumpakärnor.

i veckan no1

Det var Juristernas dag på universitetet. Jossan representerade skatteverket och jag besökte Jossan. Vi tog en kaffe och såg på ungdommen, vi gick ut och andades frisk kall luft och såg solen. Jossan gick tillbaka till att representera och jag gick vidare.


lördag 4 februari 2012

Köpte en ny tröja igår. Den fick mig att tänka på den här bloggen.

Marilyn Monroe - My heart belongs to Daddy

igår sa jag att spänningshuvudvärken kändes långt borta. Den jag brukat få och som stoppat mig och gjort så jag fått nio sjukfrånvarotillfällen under ett år. Det är två månader sen sist. Jag ropade hej innan jag var över ån. Idag slog den till, denna himla huvudvärk. När jag vaknat kändes det lite, sen hörde Victor av sig om promenad, han skulle vara hos mig på en halvtimme. När han kom hade min värk fått mig att kräkas. Satt och sippade vatten, kräktes ibland. Han var här, erbjöd sig att köpa huvudvärkstabletter. Jag sa: jag vill med ut, det kanske är bra med luft och rörelse. I solglasögon och utan leg blev det inga värktabletter för leg måste man ha sa hon i kassan. Fast min värk verkade släppa och vi gick en runda på stigar i skogen. Hemma hos honom för frukost kom värken tillbaka. När Victor och Leopold drog på shopping sov jag i soffan. Gick jag hem när de kom tillbaka och planerade sina kvällar.

torsdag 2 februari 2012

Simian Ghost - Wolf Girl

Jag gjorde kläder till den här. Jag fann hans fina byxor. Sen limmade jag till klänningen av tio meter täckväv och en limpistol. Jag gjorde lim på socker, potatismjöl och vatten som jag blandade med guldglitter. Sen kladdade jag och än finns glittret i mitt hem. Jag gjorde tyget lite rosa med vanlig vattenfärg och en blomspruta. Budget. det hela gick på 260kr tror jag. Ville ha en fluffig känsla av sent 20-tal/tidigt 30-tal. Hans fin fina byxor satte standarden, de fann jag i en teaters kostymförråd.

Klagade för en vän att jag slutat drömma. Inatt fick jag igen. Drömde ångestdrömmar. Vänner, arbetskamrater och bekanta sa att de ville vara med mig, men de smet, de lurade, en försökte köra ihjäl mig. Så jag satt övergiven i en bergig stad i finland och funderade förtvivlat när jag vaknade.

onsdag 1 februari 2012

Tyra

Fick namnet Älzy av sin uppfödare. Ett Inte alls särskilt flott namn. Hon älskar främlingar. Hon gnider som mot dem. Hon ligger i mitt knä om dagarna. Hon sover på mitt täcke om nätterna. Hon är hes och ropar ibland i hallen. Hon tittar på när miss Jones leker och tittar på när snön faller ute eller plogbilar far fram.




miss jones

Hon fick namnet Sweet Saponaria av uppfödaren. Ett flott namn. Vi sover sked om nätterna. Hon biter och buffar sig in under täcket. Sen ligger hon vid min mage och är alldeles varm. Nu kan jag inte somna utan henne där. Hon kan apportera och kommer alltid med leksaker hon vill leka med. Hon äter mitt hår så hennes bajs fastnar i hennes stjärt på mina hårstrån och hon rusar runt i mitt hem med baken i backen för att få bort skiten. Hon har en ljus röst som ofta ropar på mat.





Tvättdag. Då blev det denna klädsel. Som från förra årtiondet, vad det nu kallas, åren mellan 2000-2009. 00-talet. Som Paris Hilton. Som Britney Spears redan 1997. Fina grejer. I fejkuggsen jag köpte hösten 2010, då ett snöfall överraskat mig i mina ballerinas och mina stora fötter bara gick ner i ett par fejkuggs från Din sko. Så klädd har jag strosat mellan min dörr och tvättstugans dörr. ca två meter.

På hatthyllor, hos några boende på mitt jobb, ligger sjalar. Fina sjalar. Så jag har spanat efter liknande när jag gått mina lovar på secondhandbutikerna. Och jag fann två, stora fina. Kanske kommer jag ha sjal i vår, kanske så här.


Min syster Signe och jag träffades och åt pizza. Jag hade bestäm ställe. Pizzerian på Ålidhem. Så pepp jag var. trodde det bara skulle vara hon och jag på ett glömt ställe. Men där satt folk och åt pizza och drack öl och det var ganska fräscht. Inte den vinröda heltäckningsmattan med vita möbler stående på från när jag var barn.

Vi pratade chips. Hon lärde mig att viking chips inte heter viking chips, utan Vicknings chips. Ett mycket mer logiskt namn och något hon sa att hon lärt mig förut. Sen satt vi på en bänk, jag drack en läsk med kaffesmak. Den var inte god men jag drack hela burken. Vi delade på en förpackning med åtta lakristpipor. Det var en bra dag.