Imorgon flyttar min syster Signe till Uppsala. Det här var vår sista kväll ihop innan hon flyttar hemifrån.

Vi åt falukorv och snabbmakaroner. Vi såg 30 rock. Vi fotade oss ute i trädgården. Jag frös om fötterna i det kalla gräset. Vi tog tuggor av sura bär och frukter från buskar och träd.

När jag gick hem gick solen ner. Systrarna följde mig en bit på vägen. Luften var rosa.

Imorgon bor inte Signe i umeå längre.

Längst ner i alla lådor nu, i alla burkar. Skrapar från botten det jag målar ansiktet med. Pressar det sista ur tuber, flaskor. Äter grönsaker som är lite för vattniga, lite för mjuka. Det är tio dagar kvar till lönen. Och jag har femtiokronor på mitt konto.

Är längst ner i troslådan också. Tio år gamla trosor som en gång hade låg midja har förvandlats till slappa saker som ideligen ger en hängande gren och måste dras upp till över höftbenen. En rödnoppigbikinilinje och en hög troskant. Så ser jag nu ut i underkläderna.

Tvättid på lördag. Hoppas jag har tvättmedel.

Äta no11

Igår bjöd Kattis på Salmorejo. Hon berättade hur hon gjort och idag gjorde jag en själv.

Lill Lindfors - Låt Mej Va De E Bra

Rick van nutter tog alla Anita Ekbergs pengar. De var gifta och han svindlade henne. Han tog till och med hennes Djonk som hon låtit bygga. Det är iaf vad Antia sa i en intrevju på 90-talet.

Anita hade alltså en Djonk som hon gled omkring i. Och den snodde skummet Rick från henne. Hur såg det hela ut, hur gick det hela till. Jag får bilder och undrar.

Jag tog mig till en fest igår. Mina ögonbryn var nästan svartmålade. Det var som om jag inte kunde få dem nog mörka. Jag hade halsdukar i lager på mig. För festen skulle vara ute, nere vid älven, bland skog, en bit från bebyggelse.

Jag var där i två timmar. Vid den första tystnande, första sekunden utan sällskap gick jag. Ut i mörkret, på väg mot cykeln. Förr hade jag härdat ut, pratat med någon bekant. Haft tålamod att vänta på nya samtal. Nuförtiden blir jag osäker och går lättat hem. Eller cyklar.

För tio kronor blev den min. Denna dräkt av blus och kjol. Den påminner om något laxrosa jag inte köpt för att jag inte förstod dollar. Men tio kronor förstår jag.

Igår lyssnade jag på Dire Straits. Pappa brukade spela dem i bilen när jag var barn. När jag gick och la mig drog jag på mig en skjorta mamma sydde till pappa medan de fortfarande var gifta. De skildes 1984.

Hm. . . . . Något måste det ju betyda, hos någon, mest troligt pappa, finns mina tankar på ett omedvetet plan.

Rita Hayworth in the movie "Gilda" saying "johnnie"

Är needy. Ringer, utan att ha något att säga, till vänner, som inte har något att säga. Needyheten i mig växer med de haltande konversationerna. Något i mig behöver ett utlopp.

en röd blus

Den sitter konstigt över axlarna. Mina breda får inte plats i dess små. Men tio kronor kostade den och så känner jag mig som urstigen ur en Pedro Almodovar-film. I västerbotten räcker det med rött och glittrande knappar för att den känslan ska komma över mig.

kylan

Jag bara fryser. Kryper ihop och strax kommer siameserna efter, lägger sig inpå och på. Först kom regnet, någon dag senare kylan. Och dessa dagar har fått sommaren att kännas avlägsen.

jag är ingen bloggare just nu. Koncentrationen är någonannanstans. T.ex funderar jag på om jag ska göra ett fb-album med bara siameserna eller om jag ska låta bli.

ett dopp.

Vi badade från en av fåglar nerbajsad brygga. Att hitta en skitfriplats att lägga badlakanet och kläderna på var svårt. Jag lyckades inte.

Frank Sinatra - I fall in love too easily

Mörkögda augustinatt

Den sena kvällen var mörk och jag såg havet bre ut sig nedanför oss, nedanför den branta slänten. Och jag tänkte, att stå på bryggan omsluten av den mörka havsviken, det vore något.

Med stövlarna på fötterna gick jag ner. Inte den vanliga stigen, den som går över hala stenar, ljung och genom enbuskar och högt gräs. Utan den längre vägen, den bredvid de andra stugorna.

Nere vi strandkanten stod jag vid en mörk vägg av natt, som tog vid dit inte stugbelysningen nådde, en jag skulle igenom om jag skulle ut på bryggan. I min fantasi började troll grymta där inne, i min fantasi skulle de sluka mig i skydd av det svarta.

Så jag stod där. Försökte få mod. Efter en minut vände jag och gick tillbaka, upp till vår stuga, med en känsla av att vara förföljd.

Nu går jag lägger mig. Om en stund. Den här dagen googlade jag Rita hayworth. Jag läste om hennes förtidiga åldrande. Om de vassa kommentar som droppades runt henne. De fick ljussätta henne snällt, mjukt. Hon skulle ju vara filmens stora kärleksgudinna. Sen fick hon Alzheimers i förtioårsåldern. Att läsa sådant en dag som denna, det gör mig inte glad.

Marilyn Monroe

För 49 år sen, den femte augusti 1962 dog Marilyn. Under det som blev hennes sista sommar hade Bert Stern fotat henne. De möttes på ett hotellrum, han hade i uppdrag att fota mode med henne för Vogue. Han ville fota henne naken. Champange dracks och efter någon fotosession åkte kläderna av. Innan bilderna kom i tidningen hade hon dött. Vogue tog en av dem, en när hon ligger skrattandes på golvet med ett pärlhalsband lekfullt i ansiktet för publicering. Kanske den här bilden.

Änglaklänningen

Det var kortfilmsinspelning i förra veckan. Jag var kostymör och maskör. En änglaklänning behövdes och en sen natt efter en lång inspelningsdag tog den form. Med limpistol och fiberduk, med vanliga vattenfärger utspädda i blomspruta, försökte jag åstakomma en havsanemon för luften.

Har tagit en paus från 70-tals titsen. Bär BH.