lådan

Tog mig äntligen till Lådan. Allt tack vara cykeln. Lådan är Annas kolonistuga mellan Umeå och Holmsund. Detta var i tisdags. Jag blev glad av att ta mig dit, jag blev glad av att vara där. Som om att jag lyckats fly från mitt låga jag. Anna bjöd på mat, sen på glass med hallon. Solen sken men luften var sval. På kvällen cyklade vi ner till älven, till Annas mammas Inez stuga, en stuga med en sten under som varje år trycker upp och gör en kulle där inne. Vi åt surströmming. Vi åt och åt. Jag och åt sju, Inez med. Vi lyssnade på Tom Jones och Max Fenders. Innan det blev mörkt cyklade jag lycklig hem med min pyspunka.

Gav mig ut i kvällen. Gick planlöst. Gärna där det inte fanns något folk. En stund pratade jag med Mari i mobilen, då gjorde det inget om jag mötte någon. Sen när vi lagt på ville jag vara i fred i min ensamhet.

skype

Har skypat för första gången. Med Johannes. Han var inte så pepp och när jag kom på att jag ville ha ett kort av det hela, ett till bloggen, då syntes han inte längre och skyllde på något fel. Kan vara sant, kan vara en blyg opeppad man som gömmer sig också, svårt att veta.

I de här shadesen tänker jag på Morgan Fairchild, på hennes åttiotal, då var jag barn och då tyckte jag hon var galet snygg.

27 timmar i Docksta

Det var inte helgen som var, det var helgen innan. Då som jag flydde till Docksta. Åkte dit på lördag morgon. Mamma och mina systrar mötte mig. Det var mulet och kvavt, vi svettades, sen grät vi framför tevens rapportering om utøya. Vi badade. Solen sprack fram och signe, agnes och jag tågade till byn. Vi köpte godis, svensk damtidning, såpbubblor. Vi gick upp till kyrkan, den nya av dem i byn. Vi gick hem. Vi somnade.

Mamma väckte oss, vi skulle laga maten. Vi, jag och mina systrar kryddade kycklingen. Mamma hade gjort allt annat i väntan på sovande oss. Det blev ett till dopp. Sen blev det te och mörkret kom. Vi satt med tända ljus, morfar gav upp först, sen mamma, så mormor och sist satt vi kvar, signe, agnes och jag.

På söndagen tvättade vi båten, drog upp den på land. Mamma ledde arbetet, man kan nog säga att hon tog över arbetet. Det finns en rastlöshet i den kvinnan. Vi brände våra ben på brännässlor. Vi badade och det låg dimma över fjärden. Klockan 13 klev signe och jag på bussen hem. Signe skulle ut med sina vänner, jag skulle börja på filminspelningen.

en cykelfärd

Hade cyklat samma sträcka tidigare på dagen, fast åt andra hållet. Nu, när kvällen kommit, cyklade jag hem. Det bakre däcket pyste på luft och jag fick stanna fyra gånger och pumpa fullt med pumpen jag fått låna. Vägarna var ödsliga, nästan bara jag i de trekvart jag trampade fram. Vägen kantades ibland av små sommarstugar, ibland av stora kåkar för ett liv i bekvämlighet. På ena sidan älven, på den andra järnvägen.

Morgondagens plan blir att laga en punka.

Betalade mina räkningar igår. Loggade in på kontot och såg min pluttlön. Lite över niotusen. Vissa månader får jag elva, andra så här lite. Då brukar jag ha varit sjuk, när den är nere på nio. Kanske har jag varit sjuk, men bara glömt. Räkningarna var på nära åttatusen. Lite över tusen kvar till mig. Och jag som skulle till Norge. Jag ville till Norge. Som tusan. Vara där när min fina vän firar sitt bröllop. Och så blir det inte, det går inte. Lite över tusen ska räcka till mat. Lite över tusen räcker endast till resan, fram och tillbaka. Idag hatar jag pengar. Idag hatar jag att jag inte orkar med än min 60% tjänst på det stället. Idag mår jag åter illa.