jaha, blev det så här . . .

Blev inte riktigt som det var tänkt idag. Hade ett möte på jobbet, ett inte schemalagt. Valde bort det, kände i morse att orken inte fanns, en ork jag ville ha till vänner jag skulle träffa sen. Men en vän kom inte till stan så vi träffades inte. För de andra två körde det ihop sig. Så nu sitter jag här. Med en känsla av att vara övergiven, även om förståndet säger mig något annat.

minnen av män.

Ibland tänker jag att männen ur mitt förflutna nu är döda. Ett gammalt minne blixtrar till, sen tänker jag att han nog är död. Sen tänker jag att de alla är döda, borta. Då blir jag lite sorgsen. Fast jag har ingen grund för mina tankar, annat än romantikern och bitterheten i mig som längtar efter dramat. De lever nog alla, deras ungdoms ångest har lugnat sig, deras jaktlust är begränsad till att spana på de unga, de stabbar till sig, fläskar på, grillar och omedvetet jämför sina respektive med vännernas. De dricker öl och goda viner, jobbar och får barn. Så är det nog. De är inte döda och bra är väl det.

Sylvie Vartan: La Plus Belle Pour Aller Danser (1963, Cherchez l'Idole)

Sylvie Vartan

Sylvie var tillsammans med Johnny Hallyday i massa år. De var ett stort kärlekspar. De åkte motorcykel ihop med vinden blåsande i sina lockar. Han styrde och gasade, hon satt bak på, i fina matchande läderkläder. Så var det då, dememellan. Nu, sen kanske en massa år, är deras relation slut.

EYE OF THE CAT (1969) theatrical trailer

på vägen hem.

Gick i den tidiga natten. Frost fastnade i hår och på sjal. Stannade vid dammen, ville ta ett kort på änderna. De simmade mot mig, ett peppat andläte steg, som om de väntade på något gott, något jag skulle slänga ner till dem från träbron. jag hade inget. Gick därifrån med mina bilder tagna och en sting dåligt samvete.

när Agnes fyllde sjutton år

Idag eller igår blir det för nu är klockan efter tolv. Vi firade med tårta. Presenter. Vi låg, Signe, Agnes och jag i Agnes säng. Vi lyssnade på musik och vickade på fötterna i takt. Rummet var mörkt och bara en massa stjärnor från en lampa lyste. Signe lekte med kameran och tog ett foto av sitt öga i en stjärna.

a marilyn wedding

Filippa och jag pratade om att gifta oss. Med varann. Inte för att vi älskar varann som hustru och hustru. Mer för att det var roligt att prata om. Vi ville ha ett Marilyn Monroe bröllopp. Om sådana finns finns de i vegas. Vi skulle stå där, med varsin vit plisserad klänning. Vi skulle stå över fläktar redo att blåsa upp kjolarna. Så när vi säger ja till varann skulle vinden slå igång, en vind från under, en vind full av glittrande stardust.

En vän.

Saknar min vän som bodde i husvagnen på Nydalacamping i sommras. Fast jag var där bara en gång, i deras sommarhem. Det var i maj och ryssvärmen fick oss att tro att den hetaste sommaren var över oss. Jag bodde med henne ett halvår. Vi plockade rönnbär en natt, gjorde äcklig rönnbärsgelé som slängdes efter några veckor. Vi handlade mat ihop. Vi strosade. Vi låg trötta.Vi tränade rumpan framför sound of music. Sen flyttade jag till mitt och hon till sitt och nu bor flickan i Gävle i ett hus som ser ut att vara gjort av amerikanska drömmar om trailercamp goes villa typ.

Flottans glada gossar - "Ankaret opp"

I år hann jag ledsna på julmusiken, det gjorde jag inte förra året, då snurrade julplattorna in i februari. Men redan i mellandagarna hamnade skivan med svenska filmmelodier under nålen och den här startar allt, första spåret, den som pumpar upp min dag.

Liudmila Savelieva/Lyudmila Savelyeva/Ljudmila Saveljeva

När hon slår upp dörrarna, gör sin entré i Bondarchucks Krig och Fred, och stormar in i salen, när hon är full av flickig barnslighet, känner jag avsky. Hon är för bedårande. Men så vacker. Skönhet förför och snart googlar jag den sovjetiska stjärnan.

Geraldine Chaplin - 1965 Doctor Zhivago Promo

Francoise Dorleac

När jag var barn lusläste jag filmlexikonet vi hade. Fastnade bla vid alla vackra som dött unga. Marilyn, Jayne, Jean och Francoise. Att Francoise dött 25 år gammal i en bilolycka var oändligt sorgligt och tjusigt. Men hennes lillasyster Catherine Deneuve var i mina ögon lik min lillebror Peje. Nätt uppnäsa, blond, mer färg i hyn än jag, Och Francoise. Tänkte att vi var spegelsjälar till systrarna Dorleac. Tänkte att Francoise och jag var samma. Kanske var det därför jag utvecklade svårhanterlig bilrädsla. Eller så var det något annat. Nu tänker jag att jag är lik Francoise, min bror Peje har tappat alla eventuella likheter med Catherine, kanske har jag gjort mig lik. Tänkte iaf när jag fyllde 26, alla år efter dessa första tankar, att inte dog jag i någon bilolycka endast 25 år gammal.

arbetshelgens slut.

Tänk om vi skulle hinna det, säger min arbetskamrat. Det finns iver och hopp i rösten. Sen tänker jag samma, tänk om vi skulle hinna det. Vi får ihop saker vi ska hinna göra innan arbetet är slut. Vi känner peppen. Hennes iver och hopp smittade. Hoppet om att ha saker fixade. Men vi får be om hjälp, det funkar inte så som vi tänkt, inte så smidigt. Men lika glada är vi för det. Vi har varit glada och trötta ihop stor del av helgen. Nu är vår arbetshelg över.

efter nyårshelgen

satt ner. Slog igen ögonen. Kände hur sömnen tog mig. Öppnade ögonen innan slummern fått sitt grepp. Klev in i duschen.

kvällen

Kom hem. Dök ner i soffan, stissiga siameser studdsar mellan väggarna, njuter av en ledig kväll, en sysslolös kväll. Bäst är Stjärnorna på slottet och min kärlek till svtplay fortsätter, pumpas full. Imorgon arbetar jag förmiddagen.

Les Demoiselles de Rochefort - Andy et Solange

agnes och mitt firande

Vi började uppklädda. Försök till nyårsglamour. Men snart hade vi häng på strumpbyxorna med klänningar som korvade sig i midjan, slappa i soffan. Vi byggde en snölyckta, en snölyckta byggd utan kramsnö. Vi pressade våra händer, vi kramade hårt, vi fick till porösa snöbollar.

Vid tolvslaget byggde vi de pussel vi kunde hitta med mamma. Barnpussel. Men vi byggde med stor iver med en pommacpaus vid årskiftet. sen fort klart innan jag skulle skynda mig hem till sömnen.

tre tryckare på nyårsafton

Så blev det. Efter jobbet klockan 12:30 gick jag till en fest som firade årets sista tolvslag på dagen. Det firades med snittar och små flaskor bubbel. Det firades med en tryckarworkshop. Trodde vi skulle trycka saker, på papper eller t-shirts. Men så stod jag där i en källare med mina armar om Tor till tonerna av Love Hurts eller vilken låt det nu var.

Folk runt omkring oss surrade vilt och glatt. Men så minns inte jag tryckaren. Den var tyst. Och denna nyårsafton vid lunchtid var jag trött. Så jag sa inget och vi snurrade sakta runt runt runt och jag blev varm och dåsig. Sen kom nästa tryckare med en främling och den sista med Mysan. Det var finalen till Jussi Björling och O Helga natt.

Nyårsupptakten

Vi hörde signe fumla i duschen, saker som åkte i golvet. Agnes och jag umgicks framför kameran. Vi såg ett spöke trodde vi. Agnes började nästan gråta. Jag försökte hålla lugnet. Men spöket var en bild i en bok som fastnat i kameran och vi andades ut. Signe piffade sig. Signe klädde sig för nyårsfest med sina vänner. Jag och Agnes skulle fira med mamma. Vi gjorde en playlist på spotify, lady gaga och charleston, Signe försökte hastigt lära mig stegen. Signe gick till bussen till sin fest. Agnes och min kväll fortsatte.

Idag ringde jag och väckte Agnes. Hon låg i sin säng. Sen ringde jag och väckte Signe. Hon sov hos sin vän Fanny. Signe vinkade från fönstret ner på gatan där jag gick förbi.