den trettonde cavalieren

Är så rädd för Satan.

Drömde. Låg på min säng, en varm kvällsol sken in, såg stadens siluett utanför. På en hög pall brevid mig satt Hasse Alfredson i fluga och kostym. Han kommenterade filmen vi såg. Det var den enfaldige mördaren, men Stellan Skarsgård såg ut som han gjorde i Bombi Bitt. Han var en ung spoling i svart hatt och med halmstrå i mungipan. Hasse sa: Du tror det där är Stellan va? Jag svarade: jag vet att det är Stellan. Hasse sa: Du har fel, vi kunde bara hitta en som log så och det var Satan. Jag såg närmare på skärmen, såg att Stellans breda leende var stelt, att ansiktet var en mask av trä och läder. Så vippade masken bak och något svart långt for under min säng, den jag låg i. Jag for upp! Satt skräckslagen. Så slog det mig att det var mörkt, en svart natt, inte någon kvällsol. Allt vara bara en dröm.

Det är några år sen jag drömde den drömmen. Jag bodde i en annan lägenhet då. Men Satan är skitläskig.

Alexis no3

Hon är driven, Alexis, hon kör på. Det gör inte jag. Alexis är min motsatts. Önskar jag hade mer av henne i mig. Men jag är tyst och trött. utan passion Pratar gör jag som mest när jag är full. Men jag är aldrig full. Har en sådan känslig mage. Det har nog inte Alexis, hennes mage är av stål, precis som hennes nerver, hon behöver inget järn för att bli bekväm.

Alexis no2

Stackars Alexis, här får hon höra av sin exman vad hon är, vad hon är värd. Men Alexis lagrar och slår tillbaka.

odören

Var är det som luktar? Är det jag? Hoppas inte det. Men lukten sitter i näsan, den går inte bort, jag vänjer mig inte vid den. Är det mina trosor? Hoppas verkligen inte det! Har jag kissat på mig? Det luktar kanske kiss. Men jag vet inte. Har jag småskvätt som en läckageåldrad? Småskvätt ner mitt hem? Men herregud denna misär som är mitt hem.

Skyller på siameserna. Det kan man alltid göra, det är delvis därför de finns.

Eller så skyller jag på kylskåpet.

Eller på kompostpåsen.

Andrea Tosi - La Sorella Di Cristine

jogging no5

solen sken idag. Det såg jag genom gardinerna. När jag väl kom ut skymde det och den sol jag såg låg lågt gömd, brännande, bakom dunkel skog. När flykten från lukten, instängdheten, och tankarna på att idag är dagen då jag röjer upp mitt hem, var över, en jogging i elljuspåret, tändes spårets elljus och jag linkade hem.

umeå förr

Just där. Just när jag står där. Så ser platsen ut . . . den väcker en känsla, en känsla jag hade när umeå var större, innan jag kände staden, innan jag upptäckt att alla känner alla, innan vi lärt känna varann. När saker var nytt och spännande, fester och förälskelser, nya vänner. Så känner jag just där. Bara några steg fram bryts allt och jag kommer tillbaka till nuet.

så var lördagskvällen

Med Signe i köket. Hon är en av mina systrar och köket i deras hem är utslängt. Efter ett minimaraton av Ab Fab kokade vi snabbmakaroner och stekte köttbullar. Vi dukade. Vi åt med vår syster Agnes, med mamma och systrarnas pappa. Sen köpte vi massa godis, vi fick en påse var som mamma betalade. Vi såg tjat om mat och vi såg mer Ab Fab. Så gick jag hem.

snart snart snart

I logen idag. I väntan. En lek med kameran. Jag och min kamera. I logen idag.

strumpbyxor

Har inte råd med strumpbyxor nu. Har nästan ett tomt konto och inga strumpbyxor. En massa dar går åt till att bära jeans. Bär helst kjolen. Men utan strumpyxerna, eller i noppiga sådana, faller allt. Kjolen gör mig tjusig och så vill jag känna mig. Inte noppig och pank.

inte Gary Cooper

Men Gregory Peck. Också han fin som få. Fin som få i några år. Greg hade sköntheten, inte charmen, Gregs charm kom sen, när åldern gjort honom vithårig, redo för cameos i storfilmer. Men där fanns några år då han bara verkade stor i sina kostymer, stel och alltför duktig. Utan lekfullhet. Men allvaret klär ungdommens skönhet. Därför är han som finast med Ingrid Bergman i Spellbound och deras filmiska kärlekshistoria börjar med en lunch i det fria.

Alexis no1

Alexis drivs av hämnd, makt, begär. Man vet aldrig var man har henne, hon charmar, förför, ligger sig fram. Ena stunden len som honung, i nästa fräsande som en kobra.

Alexis och Krystle är ärkefiender. När Krystle står svarslös inför alexis rappa tunga tar hon till nävarna, snart efter hårda fajter ligger Alexis besegrad med ännu en hämnd att utföra.

att gå hem

Efter repet, efter kl 22, gick jag hem. Full av rastlöshet, iver och mig själv. Gick förbi en vän. Gick sen mot jumna höstvindar, folk i rörlse, ungdommar med halsdukar på cyklar. Dessa cyklande grupper av glada unga.

operan

Dagen i klackar. Elva centimeters klackar. I grå paljtettklänning med gult släp och puff. Med svart kappa över glittret. I grå särk. Med håret i en boll och ansiktet blekt, slitet och trött. Steg och tajming på en operascen. Om och om igen. Imorgon om och om igen. Hela veckan om och om igen. Och som det behövs med om och om igen.

Krystle no3

Krystles brölloppsnatt. Med första maken Mark Jennings. Han har dykt upp igen, han minns henne i softat sken med ekande röster. Han älskar henne än och Krystle, som han sårade såklart, vet inte om att deras skilsmässa är ogiltig och därför nu ogiltigförklarar hennes äktenskap med Blake. Oj, oj, oj. Tredje säsongen av Dynastin får mig att applådera av spänning.

helgen

Mitt hår luktar som avdelningen på äldreboendet jag jobbar på. Har varit där hela helgen. Där eller hemma. Jag har ätit godis och skorpor. Jag har druckit te och pepsi. Jag har sett dynastin.

I dynastin kan allt hända. Dynastin är som en ologisk mardröm. Mannen du flörtar med kan visa sig vara din okände bror eller far. Din bästa vän blir din värsta fiende och visa sig sitta inne på ett gangsterimperium. Alla växlar mellan gott och ont, hämnden ligger alltid och lurar. Folk dör men bara för det är det inte säkert att de är döda. Allt kan hända i Dynastin, alla dörrar står öppna och leder in i snårighet, ondska och förförelse.