solsken

Nätterna är nästan mörka nu.

Idag sken solen över mig. Jag känner den i min hud, även om inget syns. Min hud är varm, min kropp är varm ända in och ända ut.

Jag gick med en vän i skogen. Små skogar som finns i städer. Över sten, på klippor, bland träd och gräs. Vägar och hus skymtade genom, nära, det gröna. Halva stan låg framför oss i en vy från en klippa.

Nere vid älven blåste det svalare än den hetta som blev mellan husväggar och över vägar. Men det blåste damm från byggplatsen.

På kvällen var jag på bio med mina systrar, först svettades vi i en kö vi gav upp, sen köpte vi godis på ett annat ställe. Vi såg SATC2. Vi log filmen igenom. Vi var så nöjda med att de fanns, Carrie och hennes vänner, vi brydde oss inte om att nästan inget hände, att skämten var krystade, vi var så glada att de kom tillbaka till oss än en gång.

brunch

Blev bjuden på brunch idag. Hemma hos vänner. Kl. tio. Jag vaknar ofta halv tolv om dagarna, dricker te äter frukost när andra äter lunch. Men idag var jag tvungen att vakna nio. Det gick så där. Insåg att min andedräkt behövde lite mat innan brunchen, andedräkten bestod av hunger, ölkorv och ost. Blev en halvtimme sen, men jag var inte ensam om att vara sen, en person kom efter mig, men han hade jobbat natt fyra nätter i rad.

Östersund no1

På lördagen satte jag mig i badhusparken. Vaga minnen flimrade förbi, minnet av hur vi åt glass en regnig dag, men jag kunde inte minnas vilka vi var, om det var pappa och mamma, eller pappa och hans nuvarande fru eller pappa och hans vänner. Minnet av bangolf. Minnet av en yrankonsert vi såg från pappas båt, minnet av en annan yrankonsert då jag liten och ung trängde mig genom en hop och hopen började hoppa och jag följde med den ofrivilligt i dess rörelse upp och ner.

Men nu satt jag där med Harry Scheins biografi som jag köpt för en femma på en loppis. Läste inledningen. Blev till mig, la boken ifrån mig, läste lite till. Tänkte att denna bok kommer förändra mig. Kollade klockan på mobilen. Läste lite till. Tog upp en spegel och bättrade på sminket, la ögonskugga och tonade ut eyelinern. Schein gjorde mig rastlös.

Jag vill också ha ett varggrin, solbränd mager kropp, alltid en cigg viftandes från viktiga fingrar - som Harry Schein. Men jag kan inte röka och min hud klär inte i den färg den får av solen. Mina fingrar verkar aldrig bli viktiga, hur mycket de än viftar. och mitt leende, mitt grin, gör mig bara sårbar.

pappas katt

Pappa och familjen där har katt, en röd Maine Coon. De är stora katter och Affe, som deras Coon heter, är också stor. Han är fem år. Jag var kattvakt åt honom för tre år sen, då var det jag och han i pappas familjs hus. Affe hade en eländig stämma och ville sova brevid mig den gången. När man sedan klev ner för trappen väntade han på en, han rusade in i köket och följde man inte efter kom han tillbaka tills man så gjorde. Väl i köket fick man se honom äta, han ville inte äta själv. Och när jag själv åt satte han sig mittimot mig på bordet och gav tillbaka tjänsten.

Affe får pussar när han kommer hem om kvällen, han lägger sig på soffan och ser teve tillsammans med familjen. Alla pratar med söta små röster när de talar till honom.

Under sin fina päls är Affe knotig som en gammal siames. Men han har tjocka kinder och vill inte alls kela, han vill bara vara tillsammans, nära, utan klapp och gos.

slappdag no3

Som vanligt gjorde jag först inget, jag vaknade sent, jag pratade i telefon, jag lyssnade på radio. Så bestämde jag mig för att åka till pappa i helgen. Ringde en eventuell kattvakt, hämtade min extranyckel hos en vän, köpte kattvaktspresent och en likadan present till mig. Så blev jag bjuden på middag, där höll hennes barn låda, två glada barn som kändes som fler, vi byggde lego, vi byggde husvagnar av legot. Jag råkade säga bajs under middagen, då sa sonen bajs mest hela tiden och skrattade. Sen fick jag skjuts till kattvakten.

Kattvakten och jag gick till en sjö, vi satt på en brygga, luften var sval, fuktig och kylde ner mig. Vi fotade oss. Vi tog kort på ljuset, tog kort på oss i ljuset, tog kort på oss i motljus. Sen gick vi hem, jag hade fågelbajs på byxbaken.

Kattvakten tog mig till nerlagda BUP, som nu står det tomt, vi tittade in genom fönstren. Vi fantiserade om vad som varit vad, varför det fanns en tom liten damm utanför, varför där fanns en lekplats och en odlad liten hörna, vi fantiserade om lampan som var tänd och hålet i väggen in mot en tvättstuga. I åtta år har det nu stått tomt.

Jag gick till BUP, det var en vinter. jag klev då av bussen och svängde in i mörkret mot skogen. Min psykolog stod i dörren och väntade på mig, jag ville inte missa skolan så jag fick komma dit sent, när allt var tomt och stängt. Men nu var allt främmande, minnet av lokalerna är nästan helt borta, kanske minns jag golvet jag anade genom fönstret ikväll.

gula rosen

Nu blommar den gula rosen. Det är roligt som omväxling från allt som dör där ute, eller som kämpar för att överleva.

the cat´s meow

Tyra, en av siameserna, stjälpte en enorm tekopp, en full tekopp, så det rann hett te över rätt mycket. Teet rann ner över mina heligt sparade tidningar, det rann över en liten byrå, så dess yta är sig inte lik nu, och tidningarna de hänger på tork, efter att jag baddat dess sidor med handdukar.

Stackars Tyra, jag blev så arg så jag slängde de blöta handdukarna efter henne, de jag torkat upp det blöta med. Jag svor. Sen gjorde det ont i mig, ont för att hon inte fattar, hon fattar inte att hon gjort något, det hon fattar är att det kommer blöta handdukar farande mot henne.

Men Tyra gömde sig. Jag fick fatt henne, jag höll henne hårt, jag önskade hon kunde förstå ett förlåt. Siameserna fick en extra portion god mat denna kväll. Nu är allt som vanligt, hon låg i mitt knä när jag såg mad men.

plut på 90-tal

På 90-talet tryckte vi ner näsan så att överläppen blev spänd och plutande. Det var snyggminen för många. Kommer ihåg en flicka i musikklassen på min skola, hon hade långt tjockt hår i mittbena, hon hade modelluppdrag och ett plut som slog allas, ett sådant där "spänt-ner-med-näsan-plut". Brun läppenna hjälpte till att markera pudermattaläppar. Hon, snyggastepluttjejen med modelluppdrag, hon var inte omtyckt, men ingen i min klass kände henne, hon ansåg ändå kaxig och allt hon sa användes mot henne, iaf bakom hennes rygg. Är glad att jag inte är tonåring längre.

Sen kom snyggminen jag fastnade i. Ner med hakan, sära på glansiga läppar, i halvprofil möta andras blickar. Vad för snyggminder som är grejen nu vet jag inte, blev gammal nog för att inte hänga med i trenderna, inte på samma sätt, något år efter och vissa saker sitter fast, som min snyggmin, den kommer jag aldrig bli fri.

slappdag no2

Drev runt på stan, med trötta ögon, lätt dimmiga av ledighet. Fann mig själv i shoppartagen. Vissa saker var nödvändiga, som pollenmedicinen, annat bara dumt, och så det prylar som är mittimellan. Nu lyssnar jag på glad lättjazz, ska äta godiset, fastnade med krokig rygg bläddrandes i Hello rastlöst ivrigt skummande över bilder och bildtexter, nu ska jag vända skivan.

extraknäck

Ibland tänker jag på att sälja trosor. Använda trosor, gulliga små. Köparen skulle vara sånna som går i gång på sånt, antagligen heterosexuella män. Köpa ett dussin eller fler trosor med något barnsligt tryck, typ miss Kitty eller Snobben eller så, fota mig i vinklar jag ser nyduschad och ung ut (för ung måste man se ut med små bröst, det går inte som inte att köra på så mycket annat än Lolita om det ska attrahera och därigenom sälja) sen inte bara låta bli att sköta underlivshygienen utan missköta den, boka bastutid och basta sig igenom trosorna. Efter det förpacka i plast och med sötsmåporriga bilden skicka iväg till trånande kunder och tjäna pengar.

Tjänar man pengar på något ursäktar det mycket. Då förstår folk varför man gör det. Enkelt. Det är det som driver oss.

För pengarna skulle jag skaffa större lägenhet, en med fina gamla golv, stora träd utanför fönstren, jag skulle ha fräscha blommor i vaser, jag skulle skaffa underbart många fler djur, små hundar, stora hundar, katter, kanske en papegoja och karpar. Jag skulle röka cigarr och ha fina kläder som jag lämnade på kemtvätt, jag skulle prata med viktigt röst.

att städa

Köpte rosor idag i området med bara vita hus. Två buketter, 2 x 10, röda, vita, kostade mig 58 kr. Det var billigt tyckte jag. Tänkte att de kunde göra hemmet fint, ta bort uppmärksamheten från oredan, röran, skiten här hemma. Ett sätt att sopaundermattan utan att ens behöva anstränga sig så mycket som en sop och en matta skulle kräva av mig. Bara köpa, känna sig flickig och trippa hem med buketterna under armen.

slappdag no1

först gjorde jag inget. Sen ringde en vän, han låg i en park i en annan stad. Vi pratade. Sen ringde det igen. Då var det en vän som gick hem från jobbet, med telefonen i väskan, hon hade inte tänkt ringa mig, telefonen hade ringt upp, hon upptäckte det, då hade jag hört henne gå och tänkt lägga på. Vi hade inte mycket att säga varann. Efter det fotade jag mig naken med webbcammen.

Just som jag tänkt diska kom ett tredje samtal. Hon som ringde då tog jag en promenad med. Vi pratade om att förr blev man snygg av alkohol, nu bara trött och sliten, vi pratade om myggen i skogen, vi såg får och köpte bakverk, på en ica i ett område där alla hus är vita. vi åt upp kakorna, bullarna, winerbrödet och munken på vägen hem.

syskonen

Tretton timmar sömn tar tid på sig att gå ur kroppen. Sitter här, eftermiddagen har börjat, den hade börjat när jag vaknade, jag har varit vaken i en timme, inte ätit än, inte druckit något än. Igår var jag med mamma och en av mina systrar, en annan syster låg sjuk och trött efter en helg på Peace and love, en tredje syster bor i östersund med min pappa och sin mamma. Har två bröder också. Vissa av syskonen är inte släkt med varann.

och så började dagen

nedräkning

solen värmde när jag gick mot jobbet klockan 07:06. Jag tänkte att det kommer bli en varm dag. Sen dess har jag jobbat, tagit någon nypa luft med en rökande arbetskamrat, men om dagen blev varm vet jag inte. Efter tretton timmar, varav 45 min x2 som rast började jag gå hemåt.

Hemvägen gick förbi mamma där jag fick två enorma alvedon, en för ikväll och en för senare, om värken sitter i. Mamma sa att jag var alldeles vitblek, och jag som bättrat på mina kinders färg med bronzpuder strax innan jag kom dit.

Nu kokar jag tevatten, jag kokar också potatis till morgondagens lunch. Jag luktar surt, mitt hår, mina kläder, min hy, min mun har alla olika sura dofter. Jag kommer inte duscha.

kl 16:15 imorgon börjar mitt livs första betalda semester. Den kommer vara i två veckor.

bakom gardinen

bakom gardinerna är jag. De är fördragana mest hela tiden. Bor på bottenplan, ser folk passera förbi som skuggor. Det blir aldrig mörkt här bakom, de är så ljusa, även när nätterna och dagarna är svarta, så når gatlycktorna in och kastar orange ljus över de saker som i sin tur kastar skuggor.

ena väggen i mitt lilla hem är fönster, fönster mot ett studenthus, där är det fest under hösten och våren. Nu är där tomt, bara några få bor där, en av dem har en grå sportbil, han ser italiano ut.Muskulöst formad med böljande hår, jeans och vit t-shirt.

Bakom mina gardiner traskar jag runt, ej redo för att bli sedd, osminkad, ruffsig, illaluktande, oklädd. Jag lyssnar på det jag tycker om, jag lyssnar på Elizabeth Taylor in London idag. John Barry har skrivit musiken, liz Taylor läser kända engelska stycken, dikter, tal. Av mina närmsta, familj och vänner, är det nog bara jag som tycker detta, Taylor in London, är riktigt sjukt bra.

klänningen

Den är det dyraste plagg jag äger, och jag använder den aldrig. Inte för att jag är rädd om den, inte för att jag tycker den är ful, det finns sällan tillfälle, och när tillfälle finns finns bättre.

Den har följt med mig till bröllopp men valts bort. Den har följt med mig till filmfestivaler men valts bort. Familjehögtider men valts bort.

Nu hänger den framme i all sin prakt

flykt

The City har tagit det mesta av min dag, eller jag har gett all tid jag har gladeligen till The City. Avsnitt på avsnitt har jag sett, en liten paus för plantering av rosor, sen tillbaka till Whitney, Kelly, Roxy, Erin och Olivia. Och det är som en il av lycka strömmar igenom mig när jag vet att jag får ägna en dag åt denna serie!

Men så gick allt bet, när första säsongen var avklarad krånglade den andra och jag får inget se. Med en gnagande irritation bytte jag sida till svtplay.

Men så här har The City påverkat mig de senaste dagarna:

Ögonskugga från näsroten och ut till yttersta ögonvrån och så lite till, som Allies ögonmake ungefär

Jag hör Whitneys röst i mitt huvud hela tiden

Men jag ser Olivia när jag går

Jag känner mig än mer pepp på att klä mig fint till vardags

Jag skäms mindre för min bångstyrighet

Och jag vill ha en knut i nacken, för det har de hela tiden

typ så har den påverkat mig

suck