Var i Malmö. Satt i juryn på en filmfestival. Flyget ner var tråkigt. Satt vid gången. Den grå plasten som är taket och luckorna, som är baksidan på stolarna. De uttråkade flygvärdinnorna. Men så fångade kvinnan vid fönstrets ring solen och det blev prismor som svärmade runt runt och blev några minuters skönhet.
Dagar gick, dagar jag såg film, pratade film på slafsig engelska, hann träffa vänner på måndagen, läste på tisdagens gala vinnarmotiveringen på darrig engelska, snubblade andlöst på fraser som . . . familiar narrative troope . . . creative audacity . . Servitören vid vårt bord var en äldre man som var tydlig med att han inte var en passupp.
När jag efter-dansen-svettig gick hem från festivalens avslutningsfest blev jag catcallad av några unga män som hängde runt bilar. Blev jag lika besvärad som smickrad och med känslan att detta kan vara sista gången det sker, nästa gång jag passerar unga män som hänger runt bilar kan jag vara grå och bukfet.
Flög hem, satt åter vid gången. Tog en taxi från flygplatsen. Ringde Signe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar