Snön kom igen. En arbetsnatt föll den obemärkt. Jag satt vid fönstren, ett hörn på avdelningen där jag har flera fönster vid min sida och ett framför mig. Först när jag ställde mig upp och medvetet såg ut såg jag att marken var vit, men vägarna ännu svarta som himlen. Sa till min kollega att det kommit snö och vi blev båda glada. Den tycktes inte falla just då. En stund senare var även vägarna vita och snön hade fortsatt med sitt osynliga fall. Vi kisade nu ut, spanade under gatlyktorna för att se om den föll. Såg inte skymten av den. Vi gick över till andra sidan huset, spanade åter och min kollega ropade till, pekade mot en lyktstolpe och sa där, där ser en snöfallet.
Igår, när jag släckt lamporna och skulle i säng, blev jag sittande i min mörka lägenhet och tittade ut på de snötäckta grenarna. Marken låg vit och natthimlen var gulgrå, så som den kan bli när en mulen dag blivit natt och stadens ljus studsar i snön och fångas i molnen. Inget mer hände. Jag bara satt där och såg ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar