Montzi hoppar mjukt och lätt upp på bänken och går fram mot smörgåsarna jag brer. Jag lyfter ner henne och hon upprepar samma mjuka hopp. Åter lyfter jag ner henne och denna gång hoppar hon upp på bänken med kraft. Jag tar henne i mina händer och den annars mjuka kroppen är helt spänd, den sträcker sig, den greppar efter nått att hålla sig kvar i, den är tyngre. Kroppen vill inte bli nedlyft, den vill åt skinkan på mina smörgåsar. Ser på hennes ansikte och öronen har hon lagt bakåt, irriterat. Får äta mina smörgåsar stressat då hon ideligen gör utfall mot dem, envetet tar sig upp på bordet och fram till dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar