En massa bilder på siameserna från idag.

Dagens bästa var detta. Det var så jävla bra. Sen rullade kvällen på. Scenografen var här, fick med sig grejer. Oj, så jag älskar mina grejer och oj så jag kände oro över att inte ha makten över dem just nu. Sen blev det middag med Victor, vi åt framför Sista tangon i Paris. Vi åt rullader medan Marlon Brando bad om smöret.

Dirty Martini Burlesque Act

American Gigolò - Intro

Somnade nio igår kväll. Var sur och dålig fram tills dess. Slängde min mobil i väggen. Ganska dumt gjort med tanke på att den knappt håller ihop, med tanke på att den är så paj att den inte går att skicka sms från och slutligen med tanke på att den ringer upp folk i otid. Så klart ringde den upp senaste samtalat när den for in i väggen. En sådan krasslig mobil ska inte behöva slängas in i en vägg, den ska vårdas ömt tills den kasseras.

Drömde en massa. Drömde om nästan alla personer jag känner. Hudiksvall och inbrott på en skola. En teater som såg ut som en gammaldags biograf med bågar och mattor och art deco. Sen alla dessa främmande personer man samtalar med i drömmar, de som inte finns på riktigt, de som man hittat på, det är ju helt konstigt, lite tråkigt också, att de inte finns, vissa är ju trevliga.

När jag vaknade efter nio i morse så kände jag mig inte alls utvilad, snarare tung. Tung i kropp, själ och skalle. Varför ska för mycket sömn känns som baksmälla? Så himla onödigt.

När jag i lördags letade mitt lösfrallelim fann jag en gnuggtatuering. Den låg där glömd bland alla sminkgrejer, köpt på barnenshus stod det. Jag gnuggde fast den med en blöt svamp och bar den den premiärkvällen. Dagen efter hade den redan slitits och spruckit. Dagen efter såg jag mig själv med den, bar ett par nostalgiska trosor som ville vara 50-tal, hade håret på ändå, ett sminkat fejs och denna tatuering. Såg man hastigt såg jag brudig ut.

På Galleriet med funna saker, där i rummet med hittade böcker, fanns ett nr av tidskriften Västerbotten och det numret handlade om döden.

Min kompis och jag drog på gallerier igår. På det första träffade vi min vän Ida och där tog ida och jag beslutet att gå på operan ihop samma kväll. På det andra galleriet var allt gjort av funna och fådda saker. Det var ett rum med böcker som hittats, det var teckningar på en vägg, tecknade på papper som hittats. Där bjöds det på fika också, bakat på fynd ur containrar. En stereo spelade The Doors från ett kassettband. När vi gick försökte vi få igång ett band med Jan Johanssons Jazz på svenska men ljudet skar och svajade. Utställningen gjorde mig glad, som ett besök i en annan tid där allt var rosaskimrande och gott.

På kvällen mötte jag upp Ida, vi åt på bishops, hon en burgare och jag fish n´chips som jag öste malt vinäger över. Vi gick i den ljusa kvällen till operan och såg Carmen. Hann hastigt krama om Mysan som jobbar där. En polis dök upp och letade en försvunnen man. Sen var kvällen slut.

Ser först Scener ur ett äktenskap i sängen innan jag ska somna, sen läser jag Furious Love.

Ska sova nu, ner i sängen, somna fort. Det ska bli skönt. Sen upp tidigt. Har köpt långfil till frukosten. Långfil, en fralla och té.

Min syster Signe gjorde mig sällskap på premiären och premiärfesten av Hemligheter del två - en hemlig rörelse. Var glad att hon var med, det var första gången vi festade ihop, ett festande som mest gick ut på att vi dansade i flera timmar. Kanske är vi inte vildast på dansgolvet, kanske inte mest utlevande, kanske är vi lite återhållsamma, lite knäböjande gungande på gränsen till snyggdansande på dansgolvet. Och Signe fick upptäcka en ny sida hos mig, sidan som önskar dessa låtar på dansgolvet.

Låt
Låt
Låt

tyvärr dödade mina låtval andras dansglädje.

Det blev en leverpastejsmörgås med mamma på café. Ett kort häng med Leopold, Tage och PH. Sen unnade jag mig smycken och kläder. Ännu ett kort häng men med Monika. Lite arbete, som att stå i kö och byta en BH till en skådis. Åt något med massa färsk koriander och lime, förpackat i plast men med en utstrålning av sundhet och fräschör. Sen blev det smink och genrep. Det var roligt och med nerver. Imorgon är det premiär.

Vi åt Ostron igår. Och musslor. Det var planerat sedan så länge och dagen så efterlängtad och när dagen kom och jag satt i möte såg jag att jag skulle ha ett publikrep på kvällen, då när vi skulle äta. JAg stapplade in på Ingunns kontor och vår middag flyttades fram en timme.

Vi hade olika ostron, holländska, två sorters franska, och varsin flaska bubbel. Två flaskor champagne och två flaskor annat bubbel och en halv flaska fulrött. De musslor vi åt var enorma, som feta små kycklingar i skal. Allt var så gott och chillivinäger till ostron var magiskt eller en hit eller så jädra gott.

Det var Ingunn, Anna, Sven, Mysan och jag. När sista droppen bubbel var urdrucken och fulvinet smuttades på planerade vi en resa, till Ingunns stuga vid atlanten. Där ska vi plocka våra egna musslor och fånga vår egen fisk under några dagar i Juli.

Mormor berättade allt hon haft för sig de senaste dagarna. Vi drack té ur glaskopparna med metallhölje. Sen berättade jag vad jag haft för sig. Sen kom mormor på något mer som hänt, så kom jag på något mer som hänt. Sen sa hon att jag såg så pigg ut, att jag såg fräsch ut, att jag var rundare om kinderna. Allt kändes bra.

En sen morgon. Först stanna i sängen och vakna. Dricka té. Sen steka korv och värma potatismos. Äta korv och potatis mos, dricka Virgin Marys.

På lördag är det premiär. En allvarlig lekfull gemenskap på scen. En värld av senapsgult och neongult, en färgvärld jag levt i i snart två månader, de enda färger mina ögon är vakna för just nu. Jag är maskör på denna föreställning.

Så som jag ringt karin de senaste dagarna. Hon fyllde år i lördags, då ringde jag och talade in ett grattis på mobilsvaret. Så ringde jag igår också. Inget svar. Att jag ens tänkte på att ringa idag, men det gjorde jag. Och hon svarade. Vi hamnade på Lottas med varsin cheeseburgare. Det var så gott och jag var så glad. Jag drack en cola och Karin mineralvatten. Vi pratade och log och livet var underbart en stund.

Karin önskade sig en blå himmel. Men det var så klart mörkt när vi klev ut. Fast Karin såg stjärnor genom molnen och sa att nu klarnar det, ingen grå mulen dag imorgon, inte som den idag, då först hagel föll, sedan tung tät blöt snö.

Igår gick jag till min syster Signe. Vi åt chips och plommon och vindruvor. Vi drack té. Två kannor té. Signes studentrum var fullt av vårigt solljus. Vi satt där och var glada.

Samma vinterkläder. I flera år. Jag förnyar mig inte. Den vita sjalen som jag tror är en filt har hängt med lika länge som trenchen. Det var 2005 och jag var mörk brunett när de kom in i mitt liv. Den lila/svarta sjalen har hängt på, fast på olika sätt, sedan 2009. I minus 20° värmer de med sina lager. Men nu, i fuktig blåst och just över plusset kan jag frysa i dem, så in i märgen.