Mer Montzi.

Tog bussen till arbetet igår kväll. Klev ut genom porten och tänkte nä, jag går inte. Det var första gången jag tog bussen till mitt jobb. Fick vänta i 20 min, det var studenter överallt, de väntade på bussar, de cyklade förbi, de satt på bussen, de minglade med och hejade på varann och pratade om när de kommit hit till Umeå och var de skulle bo och jag vet inte vad mer de pratade om. Vissa hade orangea T-shirts som det stod läkarprogrammet på. Bussen var lite sen och jag anlände ändå 30 min innan mitt pass skulle börja.

I natt satt jag vak, scrollade igenom mobilens bilder av Montzi. När hon var kattunge och sov på min axel. När hon liten och mjuk sov på rygg lite här och där beroende på var hon somnade, för hon somnade här och där, liksom mitt i sin lek. De där ögonen och den ständigt förvånade uppsynen som hon behöll livet ut. Sitt korta lilla liv, i november skulle hon blivit fyra år. 

När jag kom hem nyss väntade jag mig att hon skulle vara här, fast jag mött Karin utanför och vi pratade om att Montzi nu är död. När jag hällde upp mat till katterna hällde min kropp upp till tre katter fast det bara fanns två skålar. Jag fick plocka upp de två köttbollarna som hamnade på brickan som ska skydda golvet från matkladdet.

Montzi och Jussi syntes ihop på så många bilder. Det såg ut som att det var de två som var bästisar och bundis och på en av de sista bilder jag tog av Montzi så har hon krupit nära Jussi under en stol i sovrummet. Det var den 17/8, för tolv dagar sen. Jussi slickar Montzis päls på bilden och när jag kom hem i morse, alldeles nyss, så kom inte Jussi och mötte mig, så som hon, Montzi och Majsan brukat göra så sent som förra helgen.  Bara Majsan rundade dörrposten ivrigt. Jussi låg kvar i klösklättermöbeln och hade större ögon än vanligt. 

Men när jag scrollade alla dessa bilder av Montzi började jag tänka att jag kanske missat att hon varit sjuk längre än nu och då i maj. Att den katten som var på bilderna var så kavat och framåt. Eller var det kattungen i henne? Men att jag missade hennes hälsa pga alla turer med Jussi och sen Majsan. Att en katt sakta tynade bort obemärkt. Att hon blev mer och mer sovande och mindre och mindre upptäckter och förödelse av allt jag tycker är vackert i mitt hem.

Jag saknar att ha en katt som ser ut som en katt. Jussi och Majsan är som pälsbollar, runda former, stora runda tassar, korta ben, de där fluffiga kinderna och deras sammanlagt tre klot till ögon. Montzi var en sagokatt, en slank och fluffig stjärna med ögon som tycktes overkliga.