Badade i älven, jag och Agnes sa till våra brorsbarn att vi nog bara skulle doppa oss. Tanken på älven och dåliga bottnar och kallt strömmade vatten lockade inte. Men när vi kom i hade vi ingen lust att ta oss upp. Den kvällen gick vi en stig hem till min bror. Min bullriga bror ropade förmanade åt oss att skynda på och om hur vackert det var. Det var vackert. Grönt och frodigt och över ängarna låg solen lågt och gyllene. Min bror bor i en del av stan som ser ut som landet, som lurar en att tro att en är långt från asfalt och raka björkkantade gator. Vi la pussel ute på verandan och hann inte bli klara innan sista bussen gick hem.
Började jobba igen. Fyra nätter. Fyra lätta nätter då de gamla var rara och ångest och smärtbefriade. Som en dröm. Cyklade omvägar hem på öde gator på morgonen. En av dessa mornar ropade en man på mig. Han kunde mitt namn och när han presenterat sig kände jag igen honom. Vi hade gått folkhögskola samtidigt och då var han ung och välkammad och ytterst trevligt och nu var han lurvig och vildvuxen och fortfarande väldigt trevlig. Han stod och rökte och väntade på bussen hem från sitt nattjobb.
Jag fortsatte träna de där 16 minutrarna med Jane Fonda mellan mina arbetspass.
På lördagen gick Signe och jag och såg Barbie. Min vän Tamara följde med och Signes kompisar Sara och Sebastian. Barbie var oerhört rar och väldigt rolig och vi var glada efteråt. Några i salongen hade klätt sig i rosa, bla min syster. Vi åt på Taj Mahal och kring kl 21 cyklade vi hem.
Jag började se Ugly Betty. Ser och gråter. Blir så rörd av hur hon kämpar och är så snäll och den queera systersonen som får vara queer och älska mode och musikaler och hudvård.
På söndagen cyklade jag till Avion. Där var det folk, det vimlade, myllrade. Det var en grå dag med tung luft som gjorde en andfådd lätt och inte lockade någon till stranden. På Ikea handlade jag en ny kudde, ett drapålakan, en lampa. När jag var klar och började cykla hem var jag oväntat pirrig, nästan salig, över utflykten. Att jag lyckades ta mig dit. Att jag fått saker gjorda och sen blev jag ledsen och nära gråten, kanske var det hunger eller nåt hormonellt eller så var det för att jag tappat tron på att jag ska klara något och insikten av mina lågt ställda krav och hur svårt jag har att ens leva upp till dem som slog till.
Igår var Signe och jag hos mamma. Hon ville att vi skulle gräva upp rabatten och flytta blommor så det skulle blomma under hela sommaren. Vi blev jordiga och när vi var klara och fikat lite cyklade vi till Maxi, köpte rökta räkor, vitt fluffigt bröd och aioli, vi köpte ostar och kex och hemma hos mig slängde vi i oss maten och såg Tár. Jag ÄLSKAR Tár.
Imorgon börjar jag jobba igen, fem nätter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar