Efter en halv kanna te och två små smörgåsar tog jag en dusch. Satte upp håret och lät bli att skölja igenom det. När jag klivit ut från duschen, torkat mig, så släppte jag ut håret. Lukten av hårbotten sänkte sig över mig, dränkte doften av tvål och rentvättad. Klädde mig. Gick hemifrån när jag blivit kissnödig. Gick ner för backen, genom parken, förbi psyk och akuten. Gick in på NUS genom västra entren, gick till receptionen, betalade 200kr. Frågade i Informationen vart jag skulle då kvinnan i receptionen inte var pratglad alls, hon utstrålade stängd och kvinnan i Informationen utstrålade öppen. Hon sken upp och berättade vart jag skulle. Det hostades och skakades bland de i väntrummet. Jag var yngst med råge trots att jag är 40+. Jag fann var munskydden var. Kvinnan från informationen kom med en rullstol för att hämta en kvinna som lämnat sitt/sina prov. Kvinnan från Informationen lät så glad och kvinnan som väntat på henne lät lika glad. De försvann. Det blev min tur och USKAn som hjälpte mig såg ut att le bakom munskyddet och sa med pondus att jag skulle få en lapp så jag slapp betala för urinprovet. Hon väntade utanför provtagningstoaletten där jag sprinklat ner min hand med kiss när jag försökt hitta av burken i blindo nere i toan. Jag försökte se efter, men såg då hur oberäknelig min stråle var, hur många den blev, hur det rann än hit och än dit. Tvättade händerna och torkade upp droppar från golvet, droppar som droppat ner från min kissköljda hand. USKAn gav mig lappen och jag gick åter till recepetionen. Fick tillbaka mina pengar av en annan kvinna, en som log. Gick hem. Var mycket hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar