Tankebanor som började med soffor tog mig till flera minnen i den soffa Anna hade när jag bodde som inneboende i hennes och Simons lägenhet.
Minns soffan som grå i manchester och då, 2003-2004-2005 var den nog inte modern, men nu skulle den vara det.
Jag mindes hur mina vänner och jag umgicks i den. Vi drack vin, vi såg film. En av mina systrar sov i den och jag och den andra på madrasser på golvet nedanför en gång då de var små och Anna och Simon var borta.
Jag mindes hur HAN och jag låg i den. Låg och vilade. Vi såg väl något på tv, först tänkte jag att det var en dokumentär om Jane Birkin, men den messade han mig om att se och då hade jag redan sett den.
Jag låg på rygg, han låg mellan mina ben, med sitt huvud mot min mage. Kanske var min mage bar, så som den ofta var då. Jag hade pösiga ljusa dieseljeans som hängde på höften. Jag kan ha haft en ljusblå t-shirt med korta oxblodröda ärmar. Han hade en hoodie och ev mjukisbyxor.
Jag hade blivit allt mer kär i honom under denna höst 2004.
Han höjde sitt huvud, tog stöd med sin hand, sin arm. Han såg på mig. Hans hand hade han lagt över mitt skrev. Jag påpekade det för honom. Han såg ner på sin hand, han klämde den runt mitt underliv. Kanske la han sig ner igen, kanske resta han sig och gick iväg med ruffsigt hår.
Jag blev kvar med tanken att han känt efter, känt efter vad som fanns där under. Att han undersökte mig.
Nån vecka senare, hösten 04 var en evighet, saker hände, det fanns inte ro för väntan och inget behov för vila, så låg vi sked på min säng. Han tryckte sig mot mig och jag kände att han var hård. Jag stack bak min hand, ner i hans byxa, men hejdade mig innan jag nådde hans kuk. Han viskade i mitt öra: ville du känna på den? Jag svarade: Ja, men jag ändrade mig. Han satte sig sen upp i sängen, jag la mig på rygg med mina ben på varsin sida om honom. Han drog med sina händer över mina lår, han reste sig och gick. Han var då rastlös, irriterad. Stod i hallen och sa att han var hungrig, frågade om jag hade något att äta, jag hade knäckebröd och han åt det utan smör eller eller ost. Stod där och knaprade hetsigt och bad om ursäkt, sa att han inte var arg på mig.
Han hade flickvän.
Han blev aldrig kär i mig.
Idag när jag klädde mig så tog jag de jeansen jag hade när vi låg i soffan. De hänger inte förstora på min höft längre. Jag tänkte inte då när jag valde dem, att de var just de jeansen. Inte medvetet iaf. Jag brukar sällan ha dem, se sitter konstigt över skrevet, de är nog herrjeans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar