fortfarande krasslig.

Idag blev jag hemma. Dagen är ledig, men jag blev i soffan. Snorar och är matt i kroppen. Hostar.

Läxar tydligen också upp mina vänner per sms. En olyckligt trånade efter en som hen bara träffat fem gånger på ett år, som hen nu sitter som en hundvalp utan matte och väntar på svar på sms hen vet inte brukar få något svar och blir allt mer olycklig. Jag liknade det med ett beroende, ett självplågeri, att nu fanns det ingen anledning att vara sur på den hala, att hen som väntar och utsätter sig för detta om och om igen bär skulden till sitt eget värkade hjärta.

En annan vän fick bannor efter att vi på morgon sms:at om våra lurande förkylningar och när vi senare sms:at så hade vännen varit hos den gemensamma vännen som iaf förr fick lunginflammation vid förkylning och fick dem flera gånger per år, pga ett immunförsvar som var/år kaputt

Eller så låg jag bara här, uttråkad och vass i själen och högg. Men intalar mig att det är goda råd, att det inte var min mening att banna, bara en spontan förvåning över besöket. Men antagligen leker jag bara Dr Phil och är ingen att luta sig mot.