måndag 31 januari 2011

Diana Ross & The Supremes - I'll Set You Free | "Love Child" | 1968 |

Den här är den bästa. Den är bäst om mornar. Den är bäst om eftermiddagar då tystnaden ska brytas. Den är bäst om kvällar. Och om nätter.

Och Diana Ross! Så ska jag se ut i vår. Kanske.

The Supremes - I Hear A Symphony.flv

Plockar fram supremes plattorna och något som varit tomt i mig fylls.

ett omslag faller på plats.

Sa: det här var väl inte så lyckat! Hon svarade: Men jag VEEEEET!

Vi dissade flickan på omslaget, vi dissade hennes klyka, styling, hår, pose, Vogue som hon klistrats framför.

Som cosmopolitan sa hon.

Mmmm, typ. Inte som Vogue.

Men så kom det fram idag. Något som förändrade saken. Hon är före detta gymnast. Nu politiker. Och Putins älskarinna.
Det är tacky. Det sista. Älskarinna biten. Klart hon ska ha ett tacky omslag. Ett som gör Putin glad.

För omslaget är som om en hetroman stylat cosmos cover.

Då stämde allt.

djungelvrål

Det är gott. Kanske inte den bästa lakritsen, men absolut inte dålig. Som sagt, det är gott. Fast det är apan som är finast. Det är apan som gör att jag köper djungelvrålen.

söndag 30 januari 2011

Müsli

Som frukost. Müslin är alltid godast nyöppnad. Där i topplagret finns mest frukt och nötter. Ibland avslutar jag inte ett paket. Vill inte ha de torra havresmulor som finns kvar.


Kaniner Och Marsvin

Boken är tryckt 1991. Året jag fyllde tretton. Så någon gång under mina tonår skrev jag med spretigaste handstilen för- och nackdelar med kaniner och marsvin. Men även med råttor, ökenråttor och hamstrar.

I tonåren tjuvrökte jag med mer vana Eva och lika novisrökarn som jag, Lotta. Eva hade druckit och det hade inte vi, lotta och jag. Eva berättade och vi lyssnade. Vi gick långa promenader och sen drack vi te.

Och så skrev jag i mitt tonårsrum argument för min längtan efter ett husdjur.



lite söndag

För mig är det morgon. Men klockan är två. På dan. Ska jobba snart. Har en kort kväll. Det är fem timmar från ungefär sexton till ungefär tjugoett. Jag jobbar nästan jämt kväll. Vissa veckor bara kväll. Sex kvällar, en morgon. Då får jag ob på lönen efter 19:00.

Sitter i det jag sov i. Än. Under täcket. Men täcket har följt mig från sängen till soffan. Som alltid. Siameserna ligger i knät bakom datorn. Som alltid. Har DN bredvid mig. Inte som alltid. Men som några veckor fram.

Tänker att det är folk som går in på bloggen. ca 40-50st per dygn. Tänker att det kan vara en och samma. Det gör inget. Det är smicker att en person vill läsa det jag skriver så gärna att den klickar in. Eller att en och samma tycker det jag skriver, de bilder jag tar, de bilder jag jag snor, är ett tidsfördriv värt att driva bort trista timmar med. Tänker att jag skulle inte orka läsa en blogg som uppdaterar hela tiden, så som jag gör, ofta på den tidiga natten. Tänker att för mycket gör att det blir för mycket att ta igen om man varit borta ett tag.

Nåja.

Nu ska jag laga mat.


lördag 29 januari 2011

Ludwig no2

Såg klart den. Tog en vecka. Långsamma bilder i fyra timmar. Varma katter på magen. Då somnar jag. Somnat efter en halvtimme varje gång.

En historia om förfall, om att drömma sig bort, inte vilja ta det ansvar som påtvingas. En historia om kungen som byggde sagoslott, om kungen som dyrkade wagner, om kungen som dyrkade natten. Om kungen som gömde sig från folk. Om kungen vissa trodde sig förstå.

Fyra timmar vacker nedgång.





vintern

Vintern har bytt utseende. Plusgraderna har tagit bort gnistret, bytt det mot blankt. Plusgraderna har fått snön att rasa av träden. Nu är vägarna grusade. Och snön smutsig kring bilvägarna. Luften är en annan och kylan likaså. Saga har blivit verklighet.




Shirley Bassey - I Who Have Nothing

Den uppblåsta självömkans bästa uttolkare. Fantastiskt vissa dar.

Shirley Bassey "This Is My Life"

sängen

Mitt lakan är solkigt. Av brunutansol, av att jag slarvar med att byta rent. Att renbädda är något jag ofta tänker på, men aldrig gör.

Min säng är sunkig. Inte mycket kvar av skumgummimadrassen jag sover på. Och tyget kring skumgummit har av siamesklor gått sönder. Har kräkts i sängen en gång. Har febersvettats ett antal.

Täckena är grå under påslakanen. De är grå och blir inte vita i tvätt. De har tappat sin volym. Är platta och kalla.










länkande

Så klart gillar jag den här sidan.

förrmiddag i sängen.

När jag vaknade. Det fanns redan strumpor i sängen. De smutsiga svettfräna strumpor miss jones vill att jag ska kasta så att hon får hämta. Men miss Jones kom med ännu en. Jag kastade. Miss Jones hämtade.

Tyra såg på. Tyra sprang med ibland. Efter strumpan. Sen kom hon tillbaka, tittade nyfiket på. Intog sin plats på kattmöbeln.

Siameserna var runt mig. Mjuka. Uppmärksamhetskrävande.




Amy Irving

Hennes blusar i Yentl. Sådana vill jag ha. Kanske vill jag ha hennes hår. Men kanske är det ett hår som passar henne så bra men inte mig.

När Jessica Rabbit sjunger Why Don´t you Do Right så är det Amys röst. När Jessica Rabbit pratar är det Kathleen Turners röst.

Amy var gift med steven spielberg och hade en romans med Willie Nelson.


Yentl

Hon vill läsa böcker, hon vill bilda sig. Hon drömmer sig bort och pluggar i smyg, bakom fördragna gardiner med sin far. För de heliga skrifterna är förbjudna för kvinnor. Sägs det. Inte i någon bok, men från mun till mun.

Pappan dör. Yentl klipper håret, blir pojke, börjar studera, blir kär i en man, gifter sig med den mannens älskade.

Det är rart. Barbra är rar som pojke. Den ä enkel. Tydlig. Historien och budskapet. Budskapet om jämlikhet, om att människor är jämlika varandra, att bara för att du är född med ett kön betyder det inte att du ska hämmas.

Och var tionde minut riktar barbra ögonen mot himlen, knyter sina nävar och slänger av en ballad som är den andra lik.

fredag 28 januari 2011

Bananarama Venus

Den röda lackjävulen var nog hon som impade och skrämde mig mest.

Mona Seilitz

Mona hade snygg frisyr. En av de snyggaste. Har drömt om att ha den, sen jag såg den, för fösta gången, sent 80-tal. Glömmer den ibland. Så gör den sig påmind. Snyggn är den. Snygg!

En skådespelerska och två salukis

Vi gick i skogen. Snön föll från träden. Snöraset hördes när det slog mot grangrenarna på vägen ner.. Men molle, den svart och tan-färgad salukin, hörde inte och fick snö på sin bak.

Jag höll Eddie i koppel. Eddie är nästan valp. Ullig päls kvar på halsen och på magen. Eddie gick med mig lite bakom. Eddie ville gå om, hans huvud pendlade bakom skådespelerskans bak för att se vad molle höll på med.

De släpptes lösa i skogen. De sprang så glatt. De sprang så fort. Jag blundade och höll andan när de passerade mig. Varje gång var jag rädd att de skulle rusa över mig. Varje gång de försann utom synhåll var jag rädd att de skulle komma tillbaka med en liten toypudel i käftarna, eller en reflexväst dagisbarn har, eller en mössa från en stackars liten tant. Men inget sådant hände.

När de skulle kopplas lockade skådespelerskan med godis. Eddie som är ovan kom glatt. Molle stod och såg på oss. Man såg hur han tänkte att godis är gott. Men också, jag vill inte bli kopplad och det blir jag om jag kommer. Så tror jag iaf att han tänkte.

Sen drack jag te och skådespelerskan espresso. Eddie la sig i en röd soffa och blev ompysslad av oss och våra smekande händer. Molle kröp upp i Skådespelerskans brors säng, där låg molle, där låg brodern, i hood och med datorn i knät.

Allt var fint. Så fint som en ledig dag kan vara.









Geraldine och Faye

Vackrast just nu. Det tycker jag. Bleka.

Från de tre musketörerna. Och de fyra musketörerna. Filmer av Richard lester. Om grabbar. Men jag bryr mig mer om vackra damer, i all lättfullhet, i äventyret, i intrigerna, i svärtan och i sorgen som de filmerna är.


Earl Grey

Efter ett uppehåll, ett uppehåll då jag druckit Earl Green, druckit English Breakfast, dricker jag åter Earl Grey. Och något godare te finns inte.

lite om Miss Jones.

Miss Jones är döpt efter Grace Jones.

Miss Jones kommer med saker hon tycker är kul att leka med. Just nu är det använda strumpor. Jag kastar. Hon hämtar. Hon springer, hon kastar sig över, tar strumpan i munnen, springer förbi mig, upp i sängen, där bollar hon med strumpan ett tag. Sen kommer hon till mig, lägger strumpan bredvid där jag sitter. Jamar och blir helt ivrig när jag plockar upp strumpan och gör mig redo att åter kasta.

Miss Jones kan också hoppa upp på min rygg. Lite när hon får lust. Nu kollar jag vart hon är innan jag sköljer av ansiktet. Hennes slarvigt klippta klor kan lätt göra ont. I helgen hade jag henne fast på min rygg, en klo under armhålan. Där är jag rödblålila nu. först rusade miss Jones uppför de jeansklädda benen, stack sedan klorna genom blusen. Jag stod upp. Jag förbannade hennes iver.